Konstnären Lotta Jarlsdotters illustrationer används flitigt när medierna rapporterar från rättegångar. – Bilderna visar ofta mer en stämning som finns i salen än hur en viss individ ser ut, säger hon.
Lotta Jarlsdotter berättar att hon kom in på att teckna rättegångar under tiden som hon jobbade på Sveriges television.
– SVT rapporterade mycket från olika rättegångar. I och med att man inte får fotografera så fanns det ett behov av bilder och jag började teckna rättegångar. Det har jag gjort under 20 år nu.
Lotta säger att en stor del av tecknandet är att iaktta folk. Hon tittar på personers utstrålning, hur de sitter, vilken hållning de har.
– Jag gör ett slags porträtt, men teckningar blir inte som foton. De åtalade i rättegångarna är ännu inte dömda och därför är det bättre med en teckning än med ett foto, säger hon.
Lotta Jarlsdotter minns Anders Eklund från rättegången om Englamordet.
– Han hade ett väldigt eget kroppsspråk. I det fallet var det många som hade det, men han satt lite som en hösäck och hade lite omodern frisyr. Han lät inte smart när talade, använde samma ord hela tiden och satt och glodde under hela rättegången.
”Rättegången om Arbogamorden var väldigt obehaglig”
Vissa rättegångar är svårare än andra. Morden på två små flickor i Arboga 2008 var en av de svårare. I rättegången, som kommit att kallas för ”Arbogamorden”, fälldes en kvinna för att bragt flickorna om livet med en hammare. Flickornas mammas pojkvän hade tidigare haft en relation med kvinnan.
– Rättegången var väldigt obehaglig och pojkvännens situation var beklämmande. Han hade tydligen skrivit på Facebook om hur lycklig han, mamman och barnen var och det triggade kvinnan att agera som hon gjorde. Vilken ångest han måste känt.
”Vissa vill inte vara med på bild”
Lotta säger att det är bra att ha bilder när TV sänder reportage om rättegångar.
– Ibland under nyhetsinslagen har man spelat in röster från rättegången, åklagarens eller försvararens. Men ibland finns inte ens det. Min teckning blir då en bra sammanfattning.
Hon är positiv till fotograferingsförbudet.
– Alla blir inte dömda och det är lätt att hänga ut den åtalade lite väl mycket. Jag tycker att så länge som någon inte är dömd ska man heller inte visa något fotografi av personen.
Folk har haft både positiva och negativa synpunkter på Lottas teckningar.
– Jag har fått många bra kommentarer men jag har också varit med om att vissa inte vill vara med på bild. De vill inte bli igenkända. Jag kan förstå det ibland, främst i situationer där det finns vittnen som är inblandade i väldigt obehagliga rättegångar, till exempel mål där maffian är inblandad. De är rädda för att bli identifierade med hjälp av bilden. Jag försöker då utelämna deras ansikten och istället rita hår eller en axel.
Hon menar att en rättegång är en pressad situation för de som medverkar.
– Jag sitter och tittar på dem, ritar av dem. Jag förstår om det kan vara jobbigt för vissa.
Åtalade får inte se elaka ut
Ibland visar hon teckningarna för deltagarna under rättegången.
– Jag ändrar dem inte men det kan hjälpa osäkra människor om jag visar dem hur bilderna ser ut och hur jag tänkt. Bilderna visar ofta mer en stämning som finns i salen än hur en viss individ ser ut.
Lotta menar att hon absolut inte tecknar karikatyrer av medverkande under rättegångarna.
– Jag måste tänka på att inte få de åtalade att se elaka ut.
Hon menar att rättegångar med många deltagare är svårast att fånga.
– Det händer att det är tio åtalade som var och en har sin egen advokat, rummet är fullt med folk. Då är det svårt att veta var jag ska börja.
För Lotta är varje rättegång en utmaning.
– Jag vill alltid göra ett bra jobb. Ibland tycker jag att det jag tecknar, inte alls liknar det jag ser. Då får jag fundera och göra om. Jag gör ofta jättemånga teckningar, kanske tio till femton stycken per rättegång. Ibland kan det vara svårt men det gäller att inte vara nervös.
Pressen är extra stor på deltagare under uppmärksammade rättegångar.
– Utöver att det är jobbigt att vara med i en rättegång så är pressuppbådet jättestort. Då är det skönt att vara tecknare, det är skönt att slippa ställa frågor till de inblandade. Jag är en del utav rättegången utan att tränga mig på.
