.
Metoden kallas ”Strategic Use of Evidence” (SUE) och har utvecklats genom ett samarbete mellan forskare vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet och erfarna polisiära förhörsledare. Metoden går ut på att framkalla tecken på lögn och sanning genom att på ett strategiskt sätt använda de bevis som redan finns tillgängliga.
I forskningsprojektet fick försöksdeltagare planera en antingen brottslig eller legal handling. Deltagarna blev sedan stoppade och förhörda innan de fick möjlighet att genomföra vad de hade planerat.
Under förhöret beskrev de oskyldigt misstänkta sina sanna avsikter. De skyldiga presenterade däremot en falsk historia som maskerade deras verkliga avsikter. Deltagarna förhördes antingen med en teknik där bevisen avslöjades tidigt eller med SUE-tekniken.
– Resultatet visade att SUE-tekniken gjorde tydligt att lögnares utsagor stämde sämre överens med de bevis som fanns. Detta gällde både vad som berättades om själva planeringen av den framtida handlingen och vad de misstänkta påstod om sina avsikter, säger Franziska Clemens.
SUE-tekniken bygger på antagandet att sanningssägare och lögnare använder sig av olika så kallade mot-strategier under ett förhör för att uppfattas som trovärdiga. Avhandlingen har därför också fokuserat på de strategier som misstänkta använder sig av då de förhörs om sina avsikter.
– Lögnarnas vanligaste strategi var att hålla sig till sin ”cover story”, medan sanningssägarnas favoritstrategi var att uppföra sig sanningsenligt och lugnt. Lögnares och sanningssägares strategier påverkade hur de upplevde frågorna som ställdes under intervjun.
– Både lögnarna och sanningssägarna upplevde frågor om fasen där de planerade sina avsikter som mer oväntade än frågor om deras avsikter. Konkreta frågor om planeringen, som till exempel ”använde du dig av en dator när du planerade din aktion?” hade bara lögnarna svårare att svara på, säger Franziska Clemens.
En slutsats av studien är att personer som planerat en kriminell handling räknar med att de kan komma att få frågor om sina avsikter och därför i första hand kommer att förbereda strategier inriktade på att dölja sina verkliga avsikter.
– Däremot har de i regel inte tänkt ut strategier som kan hjälpa dem att svara på oförutsedda frågor, exempelvis om planeringsfasen. Detta kan förhörsledare dra nytta av genom att ställa oförutsedda frågor om själva planeringen av de påstådda avsikterna, istället för att bara fråga om avsikterna i sig.
– Att addera ett sådant strategiskt element kan leda till mer korrekta tillförlitlighetsbedömningar, säger Franziska Clemens.
Foto: Göteborgs universitet
