En 46-årig kvinna skjutsade sin brottsmisstänkte son till en stuga i Karåsen i Karlskoga och försåg honom med både kläder och mat i nästan en veckas tid.
Även med beaktande av att det rört en nära familjemedlem kan kvinnan inte undgå straffansvar.
Hon döms därför för skyddande av brottsling.
Målet vid Örebro tingsrätt handlade i första hand om ett slagsmål som brutit ut mellan fem män, varav tre stod åtalade för misshandel och mordförsök.
Genom utredningen var det styrkt att en 24-årig man tillsammans med en 17-årig pojke hade misshandlat en av målsäganden genom att slå denne i ansiktet samt sparkat honom. Det var enligt tingsrätten också styrkt att den tredje personen i sällskapet – en 22-årig man – upprepade gånger huggit den andra målsäganden mot överkroppen, vilket orsakat honom livshotande skador.
22-åringen dömdes slutligen för mordförsök till sex års fängelse och 17-åringen dömdes för misshandel till ungdomsvård. Den 24-årige mannen dömdes till tre månaders fängelse för sin del i misshandeln.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Skyddande av brottsling
I målet stod också den 24-årige mannens mamma åtalad för skyddande av brottsling.
Tingsrätten avvisade åtalet avseende kvinnans skyddande av 22-åringen och 17-åringen eftersom hon inte delgetts misstanke om skyddande av brottsling såvitt avsåg dessa. Hennes möjligheter att lägga upp ett fullgott försvar hade således begränsats.
Beträffande skyddandet av sin son framgick det emellertid av utredningen att kvinnan skjutsat sonen – och de andra två – till en stuga i Karåsen i Karlskoga, där sonen gömde sig i nästan en veckas tid, från den 13 september till den 19 september 2019.
Natten till den 14 september hade polisens insatsstyrka kommit hem till kvinnan och frågat efter den 24-årige mannen med anledning av en misstänkt knivskärning i stan.
Uppmanat sonen ge upp
Trots att kvinnan flera gånger uppmanat sin son under stugvistelsen att kontakta polisen fann tingsrätten det visat att kvinnan känt till att hennes son var misstänkt för allvarlig brottslighet.
Eftersom skyddandet pågått under lång tid och haft till syfte att hjälpa 24-åringen att undkomma mycket allvarlig brottslighet dömdes den 46-åriga kvinnan slutligen till villkorlig dom förenad med 40 dagsböter om 50 kronor.
Den 46-årige kvinnan överklagade domen till Göta hovrätt som dock gör samma bedömning som tingsrätten beträffande skuldfrågan.
Frågan är dock om gärningen ska bedömas som ringa brott och därmed vara från ansvar.
Inte anse som ringa
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2015 s. 41 uttalat att tanken bakom bestämmelsen om ansvarsfrihet för vissa personer är att ett straffansvar i de aktuella situationerna också för närstående ”inte sällan skulle medföra en svår motsättning mellan en naturlig strävan att inte göra sig skyldig till brott och en allmänmänsklig vilja att hjälpa sin närstående.”
Samma typ av överväganden ligger bakom bland annat regeln i rättegångsbalken kap 36 § 3 om att vissa närstående personer till en part inte är skyldiga att vittna.
I förarbetena framgår vidare att en förutsättning för ansvarsfrihet är att gärningen – med hänsyn till förhållandet mellan de båda personerna samt brottets beskaffenhet – är försvarlig och ursäktlig. Ett handlande från en nära familjemedlem kan exempelvis framstå som mindre klandervärt än annars (se prop. 1986/87:86 s. 96).
I det aktuella fallet har den 46-åriga kvinnan i all hast skjutsat sonen till en avlägsen stuga och därefter under flera dagar försett honom med mat och kläder. Hovrätten anser, liksom tingsrätten, att gärningen inte kan anses som ’ringa’ eftersom kvinnans agerande pågått under flera dagar.
Domen fastställs i sin helhet.
