Tidigare har man trott att personer som lider av till exempel psykisk och fysisk trötthet, depression och kroniska sjukdomar skulle få förvärrade besvär vid pensionering. En ny studie tyder på motsatsen.
– Studien visar att många äldre i arbetslivet lider av trötthet och psykisk ohälsa. Det goda är att besvären minskar kraftigt vid pensioneringen. Med tanke på att vi sannolikt kommer att tvingas arbeta längre upp i åldrarna i framtiden är det emellertid oroande att så många verkar bli så trötta av att arbeta redan vid 55 års ålder.
Det säger Hugo Westerlund, docent vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, och ansvarig för studien.
Enligt honom är den viktigaste slutsatsen att det behövs åtgärder för att minska trötthet hos äldre personer i arbetslivet om det ska bli möjligt för fler personer att arbeta längre med bibehållen hälsa och produktivitet. Det räcker inte med höjd pensionsålder eller ekonomiska incitament.
– De politiska försöken att öka antalet äldre i arbetslivet sannolikt kommer att misslyckas om de inte åtföljs av åtgärder för att anpassa arbetslivet till de äldres förutsättningar och styrkor – vilket är något av en ödesfråga då ju befolkningsutvecklingen gör att senarelagd pensionering är nödvändigt för bibehållen välfärd i västerlandet.
Resultaten går emot föreställningar om att pensionering skulle vara en negativ livshändelse som skapar stress, passivitet och känslor av meningslöshet.
–
Jag var inte förvånad då vi hade sett liknande förbättringar i självskattad hälsa och sömn i tidigare studier. Helt nytt var emellertid att risken för kroniska sjukdomar inte verkar påverkas av pensioneringen, säger Hugo Westerlund.
Studien är baserad på anställda i ett franskt bolag, men Hugo Westerlund tror att resultaten kan överföras från till Sverige. Det är svårt att tro att inte också svenskar, som arbetar längre än fransmännen, skulle bli trötta av att arbeta, menar han.
– Det franska bolaget är en socialt ansvarstagande arbetsgivare och de anställda har sociala förmåner som liknar dem som svenskar har. Att svenskarna går i pension senare borde kunna innebära att de är ännu tröttare än sina franska kolleger, men i vilken mån de blir mindre trötta av pensionering vet vi inte än.
Slutsatsen kan dock inte bli att pensionsåldern borde sänkas. Detta skulle innebära fattigdom och kraftigt nedskuren välfärd, säger Hugo Westerlund.
– Min slutsats är att arbetslivet måste anpassas för att kunna ta tillvara äldre arbetstagares individuella förutsättningar. I längden skulle alla tjäna på en sådan anpassning, då en åldrande arbetskraft är vår framtid på ont och gott.
Hur stor del av de äldre svenska arbetstagarna som drabbas av besvär som trötthet och depression har Hugo Westerlund inga siffror på.
– Olika grad av trötthet, som minskade vid pensioneringen, uttrycktes av en majoritet av de äldre franska medarbetarna. Sannolikt upplever även en stor del av de äldre medarbetarna i svenska företag och organisationer också arbetsrelaterad trötthet.
Att vara trött är i sig ingen sjukdom, men kan gå ut över produktiviteten och bidra till tidigare pensionsålder, konstaterar Hugo Westerlund.
– En av de vanligaste orsakerna till långa sjukskrivningar och förtidspensionering är ju för övrigt utbrändhet, där trötthet är ett centralt symptom.
Vad detta kostar samhället har Hugo Westerlund inga exakta siffror på. Men uppskattningar från USA och Storbritannien ger vid handen att minskad produktivitet på grund av sjukdom hos dem som arbetar kostar arbetsgivarna minst dubbelt så mycket som sjukfrånvaron, berättar han.
– Att de samhällsekonomiska kostnaderna för förtidspensionering och sjukskrivning är enorma är välkänt. Sammantaget finns det skäl att tro att de samhällsekonomiska konsekvenserna av trötthet kan vara mycket stora.
I den nu aktuella studien undersöktes inte hur stor inverkan andra omständigheter har på äldre arbetstagares ohälsa, till exempel hur väl man trivs på sitt arbete och med sina arbetsuppgifter.
– I en tidigare studie baserad på samma population publicerad i The Lancet 2009 såg vi att personer med hög arbetstrivsel hade lägre förekomst av dålig självskattad hälsa och även vann mindre på att pensioneras i termer av självskattad hälsa.
Resultatet är knappast förvånande, men inte helt lätt att tolka, menar Hugo Westerlund.
– Det kan ju vara så att de som trivs mycket saknar arbetet efter pensioneringen, men också så att trivseln före pensioneringen beror på hur pass trött man är. Både trötthet och trivsel kan ju också bero på underliggande faktorer, såsom arbetsmiljö och eget hälsotillstånd. Men överlag är det rimligt att tro att vinsten blir större för dem som har dåliga arbeten.
Det behövs mer forskning för att kunna förklara tröttheten och den kraftiga förbättringen vid pensioneringen, konstaterar Hugo Westerlund.
– Men man kan förstås spekulera. Vi vet att många förmågor försämras med åren, men att en del faktiskt förbättras hos många, såsom omdöme och social kompetens. Vi vet också att människor blir alltmer olika med åren och att takten i vilken förmågorna avtar är mycket individuell.
– Därför är det rimligt att tänka sig att det behövs en större individualisering av arbetsuppgifter och arbetsvillkor när personer blir äldre, och idealet är förstås att ta vara på människors styrkor och minska kraven på de områden där individens förmågor minskar.
Dessa anpassningar borde ofta kunna ske på arbetsplatsen, menar Hugo Westerlund.
– Jag tror att det behövs betydligt bättre kunskaper om åldrande och arbete hos alla involverade, men det skulle antagligen vara bra med ökade möjligheter för äldre att få nya arbeten, vilket ju idag är i princip omöjligt för de flesta över 55.
– Åldersdiskriminering och fördomar mot äldre kan också tänkas orsaka betydande problem och behöva motverkas, inte minst med ökade kunskaper om äldre i arbetslivet. Ur individens synvinkel kan man förstås tänka sig att det behövs medicinsk behandling eller hjälp med att sova bättre, då vi sett att även sömnen är sämre före pensioneringen än efter.
Att studien baserades på just detta franska bolag berodde på att detta hade de bästa data för det aktuella syftet, nämligen årliga upprepade mätningar för samma individer under en längre tid både före och efter pensionering i en stabil kohort med pålitliga data om pensionering.
Att det var just Hugo Westerlund som ledde studien berodde på att han har gjort liknande studier tidigare och är intresserad av ämnet.
– Jag ingår sedan flera år i ett aktivt samarbete mellan Sverige, Finland, Frankrike och Storbritannien där vi delar data och skriver vetenskapliga artiklar tillsammans.
Studien, som nyligen publicerades i den ansedda medicinska tidskriften British Medical Journal, BMJ, omfattade 11 246 män och 2 858 kvinnor, anställda i det franska gas- och elbolaget EDF-GDF, som gick i ordinarie pension mellan 1990 och 2006. Genomsnittlig pensionsålder var 54,8 år.
Kronisk bronkit och astma, diabetes, hjärtsjukdomar och stroke samt mental trötthet och fysisk trötthet mättes årligen med enkäter under den 15-åriga observationsperioden, sju år före till sju år efter pensionering. Depressiva symtom mättes vid fyra tidpunkter.
