Örebro tingsrätt beslutade efter ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken, SEB, att försätta en man och hans aktiebolag i konkurs.
Banken hade kapitalfordringar på aktiebolaget med närmare 14 miljoner kronor och på mannen med drygt 21 miljoner kronor och ingen av parterna hade följt bankens uppmaningar att betala skulderna.
Mannen gjorde gällande att hans och hans företags betalningsoförmåga endast var tillfällig och hänvisade till att banken skulle anses ha betryggande säkerhet genom panträtt med bästa rätt i fastigheter som de ägde.
Tingsrätten ansåg dock inte att mannen och hans företag hade förmått motbevisa presumtionen om obestånd i konkurslagen och ansåg inte att fastigheterna utgjorde betryggande pant till full täckning för fordringarna i enlighet med samma lag.
Göta hovrätt meddelade inte prövningstillstånd men Högsta domstolen konstaterade senare att målet rörde frågan om konkurshinder och vilka krav som ska ställas på gäldenärens bevisning när det gäller frågan om betryggande säkerhet. HD meddelade därför prövningstillstånd i hovrätten.
Efter att ha prövat målet instämde hovrätten i tingsrättens slutsats att fastigheterna inte kunde anses utgöra betryggande säkerhet. Hovrätten konstaterade bland annat att värden som kommer till uttryck i värderingsutlåtanden respektive faktiska köpeskillingar i nära anslutning till konkursprövningen bör justeras nedåt i en inte oväsentlig mån.
Vid denna bedömning så kom hovrätten aldrig att pröva betydelsen av att mannen och bolaget gått i borgen för varandras åtaganden gentemot banken.
HD meddelade prövningstillsånd för egen del och upphäver nu hovrättens avgöranden. Konkursansöakn lämnas alltså utan befiall. Mannens skuld har uppgått till drygt 21 miljoner kronor och svarat mot pant i en hyresfastighet med drygt 23 miljoner. Fastigheten har enligt ett utlåtande värderats till cirka 26 miljoner kronor – det vill säga cirka 4,5 miljoner mer än skulden.
HD instämmer visserligen med banken i att värderingen, som till stor del har baserats på mannens egna uppgifter, är behäftad med betydande osäkerhet. Enligt HD är dock osäkerheten inte så stor att marginalen mellan förväntat försäljningspris och skulden understiger vad som krävs för att säkerheten ska anses ha visats vara betryggande.
Denna slutsats bekräftas även av att fastigheten dagen före konkursbeslutet såldes för 24 miljoner kronor – även om köpet aldrig kom att fullföljas utan istället senare såldes av konkursboet. Mannen ska sammantaget anses ha bevisat att bankens säkerhet var betryggande.
Även i fråga om bolaget talar omständigheterna enligt HD för att värdet av de pantsatta fastigheterna inte har varit så högt som värderingsutlåtandena har angivit.
Även här har dock en försäljningsprocess inletts till ett pris som överstigit skuldbeloppet med god marginal. HD anser också att det även i detta fall är en sådan marginal mellan förväntat försäljningspris och skuldbeloppet att betryggande säkerhet får sägas ha förelegat.
HD gör i domen även flera principiella uttalanden och framhåller bland annat att beviskravet för de omständigheter som gör en säkerhet betryggande ligger på gäldenären men att beviskravet är förhållandevis lågt.
