I ett avgörande år 2013 slog Högsta domstolen fast att det svenska systemet med dubbla förfarande och sanktioner – skattetillägg och brottspåföljd – vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet är oförenligt med rätten enligt Europakonventionen att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott – principen om bis in idem).
Sedan dess har i åtskilliga åtal för skattebrott avvisats.
Kompensation för kränkningen
Högsta domstolen har nu avgjort det första brottmålet som gäller kompensation för kränkning av principen om ne bis in idem.
Högsta domstolen skriver:
”Den som utsätts för en kränkning av rätten enligt Europakonventionen att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott (gärning) har en principiell rätt till kompensation. En begränsad kränkning kan anses tillräckligt kompenserad redan genom att den erkänns och rättas till. Allvarligare kränkningar måste kompenseras på något annat sätt. Vid en fällande dom ska det primärt ske genom påföljdslindring (jfr NJA 2012 s. 1038 I p. 17 och 18).”
I det aktuella fallet hade situationen rättats till innan avgörandet i brottmålet blev slutligt. Det skedde genom att Högsta domstolen konstaterade kränkningen och avvisade åtalet.
Tillräckligt kompenserad
Enligt dagens avgörande har den enskilde därigenom blivit tillräckligt kompenserad och det görs inte någon nedsättning av straffet för återstående brott på grund av kränkningen. Högsta domstolen hänvisar till Europadomstolens praxis i motsvarande fall.
”Högsta domstolen får genom sitt beslut att avvisa åtalet i åtalspunkten 3 anses ha reparerat situationen. X kan därför inte längre göra gällande offerstatus i Europakonventionens mening. Någon strafflindring ska därmed inte ske på den nu aktuella grunden.”
Högsta domstolen slår också fast att det fordras särskild skyndsamhet när ett åtal avvisas i högre rätt på grund av principen om ne bis in idem och målet återförvisas till lägre domstol.
HD skriver:
”Efter återförvisningen i juli 2013 har det nu gått nästan två år. Förfarandet i den andra processkedjan har varit en följd helt och hållet av den kränkning som X utsattes för genom den dubbla lagföringen. Frågan är om den omständigheten i sig föranleder att han ska anses ha utsatts för en kränkning av rätten till rättegång inom skälig tid.”
Kompenseras för långsam handläggning
I det aktuella målet ansågs handläggningen ha varit alltför långsam. Straffet sattes ned på grund av det. HD skriver:
”En handläggningstid om nästan två år framstår då – även om det beaktas att prövningen sker i två instanser – som oskäligt lång. En kränkning får anses ha skett till den del som den sammanlagda handläggningstiden (i den andra processkedjan) överstiger ett år. Detta bör, med tillämpning av de bedömningsgrunder som har anvisats i bl.a. rättsfallet NJA 2012 s. 1038 I, föranleda en reducering av ett fängelsestraff med närmare en månad.”
Att det hade gått lång tid sedan brotten begicks och den tilltalade fick näringsförbud under tre år ledde också till viss nedsättning av straffet.
Högsta domstolen har inte avgjort något mål angående kompensation för kränkning i resningsfall, alltså där både skattetillägget och brottmålsdomen har vunnit laga kraft.
Läs hela domen från Högsta domstolen här.
Foto: DJ
