En man stod åtalad för att ha begått ett brott och på begäran av tingsrätten genomfördes en personutredning av mannen i syfte att utreda förutsättningarna för kontraktsvård, vilket är en alternativ påföljd till fängelse.
En person som skulle ha dömts till fängelse i upp till två år kan istället dömas till kontraktsvård om huvudanledningen till att brottet begåtts är missbruk. Kontraktsvård innebär behandling på behandlingshem eller i öppenvård.
Frivården utreder om det finns möjlighet till kontraktsvård men det är domstolen som sedan fattar beslutet.
I detta fall ansåg Frivården inte att mannen hade behov av en så ingripande behandling som placering på behandlingshem.
Mannens försvarare uppmärksammade dock tingsrätten på att det fanns en rad allvarliga fel i yttrandet. Tingsrätten begärde då att frivården skulle göra en ny bedömning i påföljdsfrågan efter nya kontakter med den misstänktes hemkommun.
Det andra yttrandet kom dock att skrivas av samma handläggare och utan att nya kontakter tagits med den misstänkte mannen och utan att handläggaren inhämtat nya referenser, enligt anmälan till JO.
Mannen hävdar också att handläggaren brutit mot tystnadsplikten eftersom hon, enligt honom, diskuterat fallet med en person som arbetar för hans hemkommun, trots att denna person inte arbetar med den aktuella typen av ärenden. Han har dock fått veta att personen ifråga är bekant med handläggaren.
Chefs-JO Elisabet Fura har nu utrett fallet och konstaterar att det första yttrandet i viss utsträckning är missvisande och innehåller motstridiga uppgifter.
Enligt JO hade det därför varit lämpligare att låta en annan person göra den kompletterande utredningen och skriva det nya yttrandet.
JO är kritisk till hur handläggaren utrett fallet, eftersom hon faktiskt inte samrått med den enhet inom kommunen som har hand om bistånd för behandling av spelmissbruk när hon skrev det första yttrandet. Slutsatsen att kommunen inte beviljar bistånd till behandling för spelmissbruk framstår därför som felaktig.
JO skriver:
”Det måste ställas höga krav på att tjänstemän uttrycker sig sakligt och korrekt. Jag är kritisk till hur X uttryckt sig i utredningen och yttrandet.”
Elisabet Fura är också kritisk till att dokumentationen i fallet varit bristfällig. Hon skriver:
”Det framstår dessutom som märkligt att X i sitt andra yttrande hänvisar till att vissa uppgifter ’bokförts’ i minnesnoteringar, när dessa noteringar inte finns kvar.”
Enligt JO finns dock inte underlag att uttala någon kritik när det gäller det påstådda brottet mot tystnadsplikten, trots att det framkommit att handläggaren faktiskt varit i kontakt med den person inom kommunen som den misstänkte hävdat.
Foto: KU
