DEBATT/KOMMENTAR – av advokat Jan Thörnhammar
HFD har avgjort ett s.k. ne bis in idem-mål och avslagit en ansökan om resning när sökanden har dömts för bland annat grovt skattebrott och därefter påförts skattetillägg (HFDs beslut den 17 december 3013 i mål nr 6645-13).
Vederbörande har som företrädare dömts för att i sitt bolag ha lämnat oriktiga uppgifter avseende avdrag för ingående mervärdesskatt för påstått osanna fakturor och för att ha redovisat arbetsgivaravgifter med för låga belopp.
Sedermera skönstaxerades företrädaren och påfördes en uppskattad inkomst av tjänst för belopp som ansågs hänförliga till osanna fakturor. På Skatteverkets begäran påfördes skattetillägg enligt 5 kap 1 § taxeringslagen (TL) men det skulle rätteligen ha varit 5 kap 2 § TL på grund av skönstaxering.
I gårdagens avgörande i HFD hänvisades bland annat till HD:s avgörande NJA 2013 s. 502. HDs avgörande avser skattetillägg som påförts med stöd av 5 kap 1 § taxeringslagen, det vill säga faktiskt lämnade oriktiga uppgifter.
Den rättsliga grunden för påförda skattetillägg skulle i det nu föreliggande fallet rätteligen ha varit 5 kap 2 § TL – det vill säga en på skönsmässiga grunder gjord uppskattning av inkomsterna.
HFD anser att de uppgifter som lämnats rörande bolaget och sökandes egen inkomstbeskattning inte baseras på samma konkreta fakta.
HFD har varit allt för formalistisk och begränsat prövningen av de bakomliggande skattedomarnas till de lagrum som det har hänvisats till och inte studerat de faktiska omständigheterna.
HD har inte tagit ställning till vad som gäller vid en sköntaxering och innan de så kallade dubbelbestraffningsfrågan blev aktuella för prejudikatinstanserna var det ointressant om skattetillägg påfördes med stöd av 5 kap 1 § eller 2 §.
Frågan om skönstaxering och dubbelbestraffning ligger på HD:s bord så det återstår och se om inte en skönstaxering som föranlett skattetillägg är ”samma omständigheter” som i det parallella brottmålet. Allt annat vore åter en lek med ord.
Eftersom sökandens påförts skattetillägg på kostnadsfakturor som bolaget har redovisat befunnits osanna är det svårt att förstå HFDs avgörande.
Läs hela avgörandet från Högsta förvaltningsdomstolen här: mål 6645-13
