I juni 2010 beslutade en a-kassa att neka en kvinna ersättning för perioden maj till och med augusti. Sedan Förvaltningsrätten i Stockholm hade dragit motsatt slutsats ändrade kassan beslutet i november 2011 varpå kvinnan sände in sina kassakort för perioden.
A-kassan avvisade dock ansökan som för sent inkommen. Förvaltningsrätten konstaterade dock att kvinnan hade anhängigjort ärendet i rätt tid och Kammarrätten i Stockholm ansåg senare att den omständigheten att hon tillerkänts ersättning för förfluten tid i domstol utgjorde synnerliga skäl som medför att rätt till ersättning ändå föreligger.
Nu konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att kvinnan knappast kan ha uppfattat a-kassans beslut på annat sätt än att kassan ansett att hon ansökt om ersättning för tiden till och med den 28 augusti.
A-kassan verkar inte heller ha informerat kvinnan om att hon skulle skicka in kassakort för tiden efter den 30 maj 2010 för att inte riskera att gå miste om rätten till ersättning.
Mot denna bakgrund får kvinnan anses ha haft anledning att utgå från att hon kunde invänta utgången i processen i förvaltningsrätten om hennes rätt till ersättning.
HFD finner att dessa omständigheter utgör sådana synnerliga skäl som avses i lagen avslår därför Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens, IAF, överklagande.
