Tre stiftelser som bedriver verksamhet inom äldreomsorgen ansökte hos IVO om att få fortsätta bedriva sina verksamheter.
Myndigheten sade nej eftersom ansökan inkom försent.
Högsta förvaltningsdomstolen menar att prövningen inte gått rätt till och menar att en ny prövning ska ske.
Stiftelsen Otium, Stiftelsen Ålderdomshemmet i Göteborg och Stiftelsen Göteborgs sjukhem bedriver verksamhet i form av särskilda boenden för äldre och hem för viss annan heldygnsvård på uppdrag av Göteborgs kommun. Stiftelserna var därmed tidigare undantagna från tillståndsplikt. Den 2 september 2019 ansökte stiftelserna hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om tillstånd att få fortsätta att bedriva sina verksamheter.
IVO avslog ansökningarna i beslut den 2 juli 2021. IVO konstaterade att stiftelserna skulle ha ansökt om tillstånd senast den 1 april 2018 och att de därmed hade bedrivit verksamheterna utan tillstånd under lång tid. Av detta skäl ansåg IVO att stiftelsernas företrädare inte uppfyllde socialtjänstlagens krav på insikt och lämplighet.
Förvaltningsrätten och Kammarrätten är oeniga
Förvaltningsrätten i Stockholm ansåg att den omständigheten att stiftelserna hade ansökt för sent och bedrivit verksamheterna utan tillstånd inte innebar att kraven på insikt och lämplighet inte var uppfyllda. Förvaltningsrätten upphävde besluten och visade målen åter till IVO för förnyad handläggning av ansökningarna.
Kammarrätten i Stockholm upphävde å sin sida förvaltningsrättens avgörande och fastställde IVO:s beslut. ”Det förhållandet att företrädarna inte hade ansökt om tillstånd inom föreskriven tidsram utgjorde ett allvarligt åsidosättande av ett centralt regelverk för verksamheten, vilket innebar att insiktskravet inte var uppfyllt. Eftersom företrädarna bedrivit äldreboenden och sjukhem utan tillstånd under lång tid kunde de inte heller anses uppfylla lämplighetskravet”, menade Kammarrätten.
Högsta förvaltningsdomstolen fastställer förvaltningsrättens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen går dock på förvaltningsrättens linje och skriver i sin dom att ”enbart den omständigheten att stiftelserna under en tid bedrivit verksamheterna utan tillstånd kan inte ligga till grund för att avslå deras ansökningar om tillstånd. Kammarrättens dom ska därför upphävas och förvaltningsrättens avgörande fastställas”.
Av övergångsbestämmelserna följer att stiftelserna får fortsätta att bedriva sina verksamheter under IVO:s förnyade handläggning av deras ansökningar.
