I december 2014 beslutade Länsstyrelsen i Västmanland att avslå en kvinnas ansökan om skyddsjakt på älg på en tomt i Sala.
Kvinnan överklagade beslutet till Naturvårdsverket som dock gick på länsstyrelsens linje.
Enligt jaktförordningen omfattas Naturvårdsverkets beslut av ett överklagandeförbud och frågan för Förvaltningsrätten i Uppsala blev därför i första hand om kvinnans överklagande till förvaltningsrätten skulle avvisas utan att prövas i sak.
Förvaltningslagen
Förvaltningsrätten kom fram till att överklagandet, med hänvisning till förvaltningslagen, kunde tas upp till prövning – trots förbudet mot överklagande i jaktförordningen.
Förvaltningsrätten pekade på att förvaltningslagens bestämmelser om överklagande ska tillämpas om det behövs för att leva upp till kravet på rätten till domstolsprövning enligt Europakonventionen.
Europakonventionens rätt till respekt för egendom kan enligt förvaltningsrätten tillämpas eftersom kvinnan ville bedriva skyddsjakt för för att minska betesskadorna på sin mark.
Förlorade i sak
När det gällde själva sakfrågan kom dock förvaltningsrätten fram till att kvinnans överklagande skulle avslås. Någon skyddsjakt på älg fick alltså inte bedrivas.
Kvinnan överklagade till Kammarrätten i Stockholm som till att börja med delade förvaltningsrättens bedömning om att överklagandeförbudet enligt jaktförordningen fick ge vika till förmån för förvaltningslagen och Europakonventionen.
Även kammarrätten avslog dock överklagandet i sak.
Skyddet av egendom enligt EKMR
Kvinnan överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som inledningsvis instämmer i förvaltningsrättens bedömning när det gäller överklagandeförbudet.
Enligt HFD har skyddsjakten ett klart samband med respekten för och skyddet av hennes egendom och den näringsverksamhet som hon bedriver på fastigheten. Beslutet gäller därmed en sådan ”civil rättighet” som avses i artikel 6 i Europakonventionen.
När det gäller själva sakfrågan så meddelar HFD dock inget prövningstillstånd och kammarrättens dom står därmed fast.
