Förvaltningsrätten nekade en kvinna med franska och svenska medborgarskap att byta efternamn till Montclair. Förväxlingsrisken med företaget Montclair vägde tyngre än kvinnans intressen.
Kammarrätten ansåg dock att olika efternamn i olika länder skulle innebära olägenheter för kvinnan och beviljade namnbytet.
Högsta förvaltningsdomstolen tänker nu pröva frågan.
Skatteverket beslutade i juni 2018 att avslå en 51-årig kvinas ansökan om att få byta efternamn till Montclair. Skatteverket menade att namnet kunde förväxlas med det befintliga företagsnamnet Montclair AB.
Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm och invände att efternamnet är ett gammalt vedertaget efternamn i Frankrike och att hon i Frankrike redan hade beviljats namnbytet. Att neka henne namnbytet i Sverige skulle därför vara unionsstridigt.
Förvaltningsrätten avslog överklagandet
Efter en avvägning mellan skyddet av det svenska namnskicket och 51-åringens intresse av att byta efternamn i Sverige ansåg förvaltningsrätten att det tidigare vägde tyngre.
Det ansågs heller inte finnas skäl att bevilja kvinnan namnbytet med hänsyn till unionsrättsliga regler, bland annat därför att hon själv valt att ändra sitt efternamn i Frankrike. Dessutom hade hon dubbla pass och hade således möjlighet att identifiera sig oberoende av vilket namn hon använde. Överklagandet avslogs därför.
Kammarrätten gjorde annan bedömning
Kammarrätten i Stockholm ställde sig frågan huruvida det fanns särskilda skäl att bevilja en ansökan trots förväxlingsrisken med det väletablerade företagsnamnet.
Enligt domstolen måste olika efternamn i olika länder vara förknippat med ”betydande risk för problem och olägenheter” för personen. Med beaktande av denna risk ansåg kammarrätten därför att kvinnans skäl att få byta efternamn skulle väga tyngre än förväxlingsrisken.
Överklagandet bifölls därför.
Kammarättens beslut överklagades senare till Högsta förvaltningsdomstolen som nu alltså beslutat sig för att pröva frågan. (Blendow Lexnova)
