En man ansökte om ersättning för omkostnader för ledsagare enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Han menade att det var orimligt att han vid biobesök, bowling och andra aktiviteter skulle behöva betala för ledsagarens omkostnader.
Socialnämnden avslog ansökan och angav att omkostnader som uppstår i samband med aktiviteter är den enskildes ansvar även till den del kostnaden avser ledsagaren. Nämnden menade att den sortens bidrag istället borde sökas i form av ekonomiskt bistånd.
Länsrätten biföll mannens överklagande då en enskild, med hänsyn till förarbetena, inte borde ha kostnader för en följeslagare vid deltagande i fritidsaktiviteter eller andra kulturella aktiviteter.
Kammarrätten konstaterade att det är en viktig handikappolitisk princip att människor inte ska ha merkostnader på grund av funktionshinder. I förarbetena uttalas att ”vid deltagande i fritids- och kulturella aktiviteter bör den enskilde svara för sina egna kostnader men inte ha kostnader för den eventuella följeslagare som behövs för att kunna genomföra aktiviteten.” Uttalandet avsåg dock endast den situation då den enskilde inom ramen för beviljad insats i form av boende deltog i en sådan aktivitet som ingick i denna insats.
Kammarrätten fann sammantaget att kommunen inte med stöd av LSS kunde förpliktigas att ersätta mannen för de omkostnader som uppkommit för ledsagaren varför socialnämndens överklagande bifölls.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, konstaterar att insatser enligt LSS är med några här inte aktuella undantag avgiftsfria för den enskilde enligt 21 § LSS. Vidare anges att ledsagarservicen syftar till att bryta den isolering som ofta blir följden av ett omfattande funktionshinder.
Enligt HFD talar dock övervägande skäl för att lagstiftarens avsikt har varit att insatsen ledsagarservice tar sikte på en tämligen begränsad insats, avsedd att ge funktionshindrade som inte uppfyller förutsättningarna för personlig assistans ökade möjligheter att genomföra enklare aktiviteter och bryta social isolering.
HFD finner att omfattande insatser i assistansliknade former inte kan anses ligga inom ramen för vad en kommun kan förpliktigas att svara för som ledsagarservice. Insatser som går utöver vad som följer av LSS kan enligt HFD bara ges med stöd av socialtjänstlagen.
HFD finner därför i likhet med kammarrätten att det saknas laglig möjlighet att förplikta kommunen att ersätta omkostnader för ledsagare enligt LSS varför mannens överklagande nu avslås.
