De två syskonen, idag åtta respektive tio år gamla, hade 1,8 kilometer att gå till skolbussens uppsamlingsplats.
Föräldrarna ansökte därför om anpassad skolskjuts så att barnen också skulle få skjuts från hemmet.
Men HFD konstaterar nu att ”färden mellan hemmet och uppsamlingsplatsen måste anses falla inom ramen för vårdnadshavarnas tillsynsansvar.”
Två flickor, idag åtta respektive tio år gamla, har på grund av avståndet mellan skolan och hemmet rätt till skolskjuts från en anvisad hållplats. Barn- och utbildningsnämnden i deras kommun beslutade dock att de inte har rätt till skolskjuts hemifrån till hållplatsen eftersom avståndet mellan hemmet och hållplatsen var 200 meter kortare än de 2 kilometer som kommunens riktlinjer anger att avståndet mellan hem och hållplats inte bör överstiga.
Nämnden pekade också på att den aktuella vägen mellan hemmet och den anvisade hållplatsen är en mindre grusväg med många hålor i marken som inte tillåter någon hög hastighet. Skolskjutsansvarig och chauffören, som kör skolskjuts i området och som har god kännedom om vägen, bedömer vägen mellan hemmet och den anvisade hållplatsen som ”trafiksäker eftersom trafikintensiteten bedöms som mycket låg och att vägens skick inte tillåter någon hög hastighet”.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Återförvisade målet till nämnden
Flickornas föräldrar överklagade nämndens beslut till förvaltningsrätten och anförde att hålorna i vägen inte påverkade trafikens fart. Enligt föräldrarna ledde dessa hål istället till att vägen blev ännu mer osäker för barnen att gå på då de leder till ”hastiga undanmanövrar, sämre fokus på medtrafikanter samt spårval nära kanten”. Dessutom saknar vägen helt väggren och den aktuella chauffören saknade, enligt föräldrarna, helt kunskap om trafikintensiteten då han inte själv trafikerar vägen. Vägen används enligt föräldrarna också ofta som en ”buskörningsväg”.
Förvaltningsrätten ansåg att flera omständigheter gav skäl att ifrågasätta färdvägens lämplighet för barn i flickornas ålder och konstaterade att de vid tillfällen för ansökan var sex respektive åtta år gamla. Enligt domstolen kunde deras ”allmänna mognad i trafiken” antas vara mycket begränsad och det faktum att vägen saknade såväl gångbana som väggren gjorde att ansågs också försvårande. Förvaltningsrätten ansåg sammantaget att omständigheterna ledde till bedömningen att sträckan inte var lämplig för flickorna – och nämnden hade därmed inte haft fog för att avslå ansökan om anpassad skolskjuts. Målet skulle därför återförvisas till nämnden för ny handläggning.
Förvaltningsrätten passade även på att hänvisa till ett kammarrättsavgörande, av vilket det framgick att det föräldraansvar som följer föräldrabalken inte innebär att vårdnadshavarna är skyldiga att regelmässigt följa sitt barn till och från en uppsamlingsplats för skolskjuts för att kompensera för bristfälliga trafikförhållanden.
Nämnden överklagade domen till kammarrätten – som gjorde en annan bedömning och slog fast att vårdnadshavarna har ett omfattande tillsynsansvar för barn i flickornas ålder och att det därför åligger föräldrarna att följa barnen till uppsamlingsplatsen. Därför behövdes det, enligt kammarrätten, inte anordnas skolskjuts från en annan plats än den aktuella uppsamlingsplatsen.
HDF prövade
Målet beviljades prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen som i dag meddelade sin dom. HFD konstaterar inledningsvis att kommunen inte har någon skyldighet att anordna skolskjuts från en elevs bostadsadress till den plats där utbildningen bedrivs utan det står kommunen fritt att hänvisa elever till särskilda uppsamlingsplatser för skolskjuts, dock med beaktande av bland annat trafikförhållandena.
Högsta förvaltningsdomstolen skriver vidare att bedömningen av om en elev har rätt till skolskjuts ska göras utifrån en individuell prövning i varje enskilt fall.
Bland annat måste elevens ålder och allmänna trafikmognad samt vägsträckans trafikfarlighet måste beaktas. Bedömningen av trafikförhållandena bör vara densamma oavsett om den gäller rätten till skolskjuts mellan hemmet och skolan eller om det är fråga om vägen mellan hemmet och en uppsamlingsplats. Vid den individuella prövningen av rätten till skolskjuts på grund av trafikförhållandena bör även vårdnadshavarens tillsynsansvar enligt 6 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken vägas in.
Vårdnadshavares tillsynsansvar
I det aktuella målet fann Högsta förvaltningsdomstolen med hänsyn till barnens ålder att färden mellan hemmet och uppsamlingsplatsen måste anses falla inom ramen för vårdnadshavarnas tillsynsansvar. Trafikförhållandena kan därför inte anses utgöra skäl för att bevilja dem skolskjuts.
