Polismyndigheten i Västa Götaland beviljade sommaren 2010 det delvis kommunägda Göteborg & Co AB tillstånd att arrangera det så kallade Kulturkalaset - en festival i centrala Göteborg under sex dagar.
Polisen beslutade även att det högsta belopp som bolaget skulle kunna åläggas att ersätta polisen för när det gäller ordningshållningen uppgick till knappt 110 000 kronor.
Förvaltningsrätten avslog bolagets överklagande om ersättningsskyldighet men kammarrätten kom däremot fram till att polisen inte kunnat ålägga bolaget ersättningsskyldighet för ordningshållningen.
Domstolen ansåg att det i och för sig kunde ifrågasättas om Kulturkalaset var en offentlig tillställning och om festivalen inte – åtminstone delvis – skulle bedömas som en allmän sammankomst.
Denna fråga saknade emellertid betydelse enligt kammarrätten eftersom domstolen efter en helhetsbedömning drog slutsatsen att arrangemanget saknade vinstsyfte – bland annat annat eftersom entréavgifter inte togs ut och intäkterna från näringsidkare endast var blygsamma.
Eftersom vinstsyfte enligt ordningslagen saknades så upphävde kammarrätten polisen och förvaltningsrättens beslut.
Högsta förvaltningsdomstolen upphäver nu i sin tur kammarrättens dom och återförvisar målet dit för fortsatt prövning.
Enligt HFD ska begreppet vinstsyfte ges en vid innebörd och domstolen anser att det normalt är tillräckligt att tillställningen eller sammankomsten genererar ett ekonomiskt utbyte av något slag, som heller inte nödvändigtvis måste gå till arrangören själv.
Kulturkalaset är enligt HFD ett mycket omfattande arrangemang och bedömningen av vinstsyftet ska inte begränsas till aktiebolaget som sådant utan även omfatta kommun och landsting som givit bolaget festivaluppdraget.
Kommuner får visserligen inte bedriva näringsverksamhet i vinstsyfte men detta hindrar inte att tillåtna åtgärder, som att främja näringslivet, kan anses genomföras i vinstsyfte i ordningslagens mening.
Enligt HFD har det övergripande syftet med Kulturkalaset också varit att skapa ett mervärde för kommunen och regionen i ekonomiska termer och vinstsyfte har därför, i motsats till var kammarrätten har ansett, förelegat.
Målet återförvisas nu till kammarrätten som ska pröva om övriga förutsättningar för ersättningsskyldighet är uppfyllda.
