Efternamnet Magård är inte förväxlingsbart med efternamnet Magaard.
Det anser Högsta förvaltningsdomstolen som nu ger en man rätt att förvärva det nybildade namnet Magård.
Ett justitieråd är dock skiljaktig och anser att förväxlingsrisken är allt för tydlig namnen emellan.
En man ansökte om att få förvärva det nybildade efternamnet Magård. Skatteverket ansåg dock att namnet kunde förväxlas med det redan förekommande efternamnet Magaard, som bärs av tio svenskar, och avslog därför hans ansökan.
Skatteverket ansåg dessutom att även om stavningen skiljer sig åt är namnen förväxlingsbara i vardagligt språkbruk eftersom ordet ”gaard” finns i det danska och norska språket vilket ”är bekant i Sverige” och lätt kan associeras till.
Mannen överklagade beslutet till såväl förvaltningsrätten som kammarrätten, men fick avslag i båda instanserna. Högsta förvaltningsdomstolen valde dock senare att lämna prövningstillstånd i frågan och ger nu mannen rätt att förvärva namnet Magård.
Inte allmänkunskap att aa blir å
Högsta förvaltningsdomen slår i domen fast att det, vid bedömningen av förväxlingsrisken, är den språkliga likheten beträffande uttal och stavning som ska stå i centrum. Det är enligt domstolen ”inte längre avgörande huruvida förväxling i det praktiska livet kan befaras”.
Enligt domstolen är det ”långt ifrån alltid så att aa i namn ska uttalas med å-ljud” vilket exemplifieras med namn som ”Haag” och ”Haals”. Vidare konstateras att det för många sannolikt inte är ”närliggande att uttala å-ljudet i andra fall än när bokstaven å förekommer”. Domstolen har inhämtat yttrande från Institutet för språk och folkminnen i frågan, och anser att man utifrån detta inte kan dra slutsatsen att ”det är en allmänt omfattad kunskap i befolkningen att –gaard i efternamn ska uttalas med ett å-ljud”.
Samtidigt konstaterar domstolen att det finns språkliga likheter när det gäller såväl uttalet som stavningen av de båda namnen.
Oenig HFD ger mannen rätt att ta namnet
Vid bedömningen om det finns en konkret förväxlingsrisk måste dock även vägas in huruvida namnen uppfattas som olika rent visuellt. Här anser domstolen att bokstaven å, precis som ä och ö, är tydligt markerad tant visuellt med sitt ”diakritiska tecken”. Med hänsyn till detta och de stavningsmässiga skillnader som finns i övrigt anser Högsta förvaltningsdomstolen att namnen får anses skilja sig åt så pass mycket visuellt för att det inte ska anses föreligga någon förväxlingsrisk.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan därför efternamnet Magård
inte anses vara förväxlingsbart med efternamnet Magaard och man väljer att ge mannen rätt och bifalla hans överklagande.
Ett justitieråd är dock skiljaktig och anser att domstolen borde avslagit överklagandet. Enligt justitierådet borde domstolen ha gått på Institutet för språk och folkminnens linje och slagit fast att likheterna innebär en tydlig förväxlingsrisk.
