En man som har överklagat Skatteverkets beslut avseende inkomsttaxeringar 2006 och 2007 begärde att länsrätten skulle ta ställning till om det var lämpligt att målet handlades och avgjordes av en viss namngiven rådman.
Mannen anförde bland annat att rådmannen vid två tillfällen uttalat sin uppfattning om utgången i målet och då uppgett att det enligt honom inte fanns någon tvekan om att mannen skulle bli skyldig att betala den skatt han påförts. I separat mål hade kammarrätten gett anstånd med betalning av skatt eftersom utgången av taxeringsmålen kunde anses tveksam.
Länsrätten fann dock att de omständigheter som mannen åberopade inte utgjorde skäl att anse den aktuelle rådmannen som jävig att handlägga målen och avslog därför mannens jävsinvändning.
Kammarrätten instämde med länsrättens bedömning och avslog senare överklagande från mannen.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, konstaterar nu att länsrätten i de båda anståndsmålen, innan någon prövning av taxeringsfrågan ägt rum, funnit att det inte framkommit tillräckliga skäl för anstånd. Beslut om anstånd kan vidare jämställas med prövning av ett yrkande om inhibition och det är följaktligen fråga om en preliminär bedömning.
Anståndsmålen har visserligen föregåtts av utredning som av Skatteverket bedömts vara tillräcklig för att kunna avgöra taxeringsfrågan, men anståndsprövningen kan ändå inte jämföras med prövningen av själva taxeringsfrågan, då frågan om anstånd normalt prövas innan parterna slutfört sin talan i taxeringsfrågan.
Mot denna bakgrund konstaterar HFD att domarens ställningstaganden i anståndsmålen inte kan anses ha medfört att hans opartiskhet vid den efterföljande prövningen kan ifrågasättas och han är således inte jävig att handlägga de aktuella taxeringsmålen. Överklagandet avslås därför.
