Bakgrund
Bakgrunden till domarna är att Försäkringskassan genom två separata beslut i januari 2015 beslutade att två män – båda tvåbarnföräldrar – skulle få barnbidrag och flerbarnstillägg för sina barn under perioden januari-mars 2015 efter det att männens anställningar upphört i december 2014.
Enligt myndigheten omfattades männen av det så kallade efterskyddet som, under vissa förutsättningar, gäller i tre månader efter det att arbetet upphört och så länge som den enskilde inte börjar arbeta i ett annat land och då omfattas av motsvarande försäkring i det landet.
Kan inte likställas med anställningar i Sverige
Allmänna ombudet för socialförsäkringen överklagade besluten till Förvaltningsrätten i Malmö och anförde bland annat att männen inte kunde likställas med personer som är anställda i Sverige enligt den så kallade lagvalsregeln i förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Efter sina anställningar hade båda männen i december 2014 återvänt till Polen, där deras hustrur och barn är bosatta. Det finns visserligen ett krav på bosättning i Sverige för rätt till barnbidrag, men sådana regler är enligt EU-praxis att anse som otillåten diskriminering och kan därför inte upprätthållas, ansåg domstolen.
Mot bakgrund av att männen inte börjat arbeta i ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet skulle de anses som anställda i Sverige i förordningens mening.
Försäkringskassan hade alltså haft fog för sina beslut, och överklagandet avslogs.
HFD ändrade beslutet
Det var efter att – utan framgång – ha överklagat domarna till Kammarrätten i Göteborg som allmänna ombudet vände sig till HFD. Domstolen konstaterar att rätten till barnbidrag för de i Polen bosatta barnen upphörde samtidigt med männens anställningar i Sverige.
Enbart det förhållandet att männen kvarstår i den arbetsbaserade försäkringen under efterskyddstiden kan enligt HFD:s mening inte anses innebära att de omfattas av svensk lagstiftning enligt förordningen.
En sådan tolkning kan inte anses oförenlig med artikel 48 i EUF-fördraget, framhåller HFD med en jämförande hänvisning till flera mål från EU-domstolen.
