En sjukpenninggrundande inkomst kan bestämmas utifrån ett arbete som varat kortare än sex månader när den försäkrade haft för avsikt att fortsätta arbeta i samma omfattning. Det slår Högsta förvaltningsdomstolen fast i ett avgörande.
Sjukpenninggrundande inkomst fastställs som huvudregel utifrån den försäkrades förväntade årsinkomst. Inkomsten måste dock komma från arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd.
I det aktuella målet hade en försäkrad man avbrutit ett tidigare arbete för att studera en kortare tid. Efter studierna påbörjade han ett en tidsbegränsad heltidsanställning som avsåg perioden 25 februari till och med den 31 maj 2019. Den 2 maj 2019 sjukanmälde han sig dock till Försäkringskassan och sjukperioden varade till och med den 9 juni 2019. Dagen efter anmälde han sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen.
Arbete kortare än sex månader
Frågan i målet gällde om en sjukpenninggrundande inkomst kan bestämmas på grund av det senaste arbetet, även om det inte varat i minst sex månader.
Den 14 juni 2019 beslutade Försäkringskassan om en ny sjukpenninggrundande inkomst för mannen. Beloppet fastställdes på grundval av hans inkomst från den tidsbegränsade anställningen, eftersom han bedömdes ha för avsikt att fortsätta att arbeta i samma omfattning som i den anställningen. Försäkringskassan bedömde att han hade återinträtt på arbetsmarknaden efter studier eftersom han direkt efter sjukperioden hade anmält sig som arbetssökande.
Allmänna ombudet för socialförsäkringen överklagade Försäkringskassans beslut till Förvaltningsrätten i Falun och anförde att mannens tillfälliga anställning understiger sex månader i följd och kan därför inte ligga till grund för en sjukpenninggrundande inkomst.
Avslog överklagandet
Förvaltningsrätten avslog överklagandet och anförde att anställningar som varit begränsade till kortare perioder har enligt praxis kunnat ge rätt till en sjukpenninggrundande inkomst, om den försäkrade haft för avsikt att fortsätta arbeta sedan anställningen upphört.
Allmänna ombudet överklagade till Kammarrätten i Sundsvall som gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten och avslog överklagandet
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det i förarbetena till lagbestämmelsen framgår att det inte alltid utgör ett hinder att en anställning inte har en varaktighet om minst sex månader. Det hänvisas till avgöranden från Försäkringsöverdomstolen som avser försäkrade som för första gången inträder eller, efter tidigare arbete och studier, återinträder på arbetsmarknaden. Vid tillkomsten av socialförsäkringsbalken var avsikten således att bestämmelsen skulle kunna tillämpas i enlighet med äldre praxis även efter det att den hade reglerats i lag.
HFD:s bedömning
”I det aktuella fallet hade den försäkrade efter studier återinträtt på arbetsmarknaden genom den tidsbegränsade anställningen. Dagen efter att sjukperioden upphört hade han anmält sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Den försäkrade kunde därigenom antas ha haft för avsikt att fortsätta arbeta i samma omfattning som i den tidsbegränsade anställningen. Det var därför rätt av Försäkringskassan att bestämma den sjukpenninggrundande inkomsten utifrån den tidsbegränsade anställningen”, skriver domstolen.
