Advokaten hade under 2012 och 2013 utsetts som likvidator för tre olika företag.
Sedan både Skatteverket och Förvaltningsrätten i Stockholm slagit fast att han skulle vara betalningsansvarig för obetalda skatter överklagade han till Kammarrätten i Stockholm.
Advokatens uppfattning redovisades i domen:
”Det är inte han som orsakat skatteskuldernas uppkomst i något av de aktuella bolagen. Skatteverkets redogörelse för olika bakomliggande omständigheter är alltså helt irrelevant. Enligt Skatteverket har han haft ett ekonomiskt intresse till följd av styrelseuppdrag i andra bolag. Av rättspraxis (bl.a. NJA 1971 s. 296, NJA 1972 s. 205 och NJA 1973 s. 544) framgår emellertid att ’anställd företrädare’ utan eget ägarintresse inte omfattas av reglerna om företrädaransvar.”
”Genom den överklagade domen har förvaltningsrätten förpliktat honom att personligen betala cirka 716 miljoner kronor. Det är ett belopp som över huvud taget inte varit tillgängligt i bolagen. Det är oproportionerligt att en likvidator som endast haft till uppdrag att avveckla bolagen ska förpliktas betala 716 miljoner kronor. De rättstillämpande myndigheterna har i förevarande fall helt tappar fotfästet då de kommer fram till att proportionalitetsprincipen inte är relevant. Han kommer aldrig kunna betala 716 miljoner kronor. Han kommer att behöva försätta sig i konkurs och utträda ur advokatsamfundet.”
Grov oaktsamhet
Kammarrätten började med att slå fast att advokaten i egenskap av just likvidator under tiden som skatteskulderna skulle betalas hade företrädaransvar och att han därför skulle vara betalningsansvarig.
Kammarrätten ansåg också att advokaten inte hade gjort tillräckligt för att slippa ansvar för grov oaktsamhet.
När det inte finns pengar till skatt ska en företrädare i normala fall, enligt kammarrätten, se till att ”vidta verksamma åtgärder för att få till stånd en samlad avveckling av bolagets skulder med hänsynstagande till samtliga borgenärers intressen”.
Borde ha avvecklat bolaget
Enligt likvidatorn bedrevs det inte någon verksamhet i bolagen och han hade därför inte någon verksamhet som han kunde avveckla.
Men ”verksamheten som sådan” spelar ingen roll skrev kammarrätten:
”Avgörande är i stället om företrädaren har vidtagit några verksamma åtgärder för att avveckla bolaget och dess skulder innan skatterna förföll till betalning.”
Hade kunskap
Kammarrätten underströk att bolagens skattesituation framgick av årsredovisningarna, att likvidatorn företrätt bolagen i just skattefrågor och att han också i övrigt hade varit verksam inom koncernen.
”Han måste därmed, såsom erfaren likvidator och konkursförvaltare, ha förstått att bolagens situation var sådan att bolagen borde ha försatts i konkurs redan när han åtog sig uppdragen som likvidator. Trots detta vidtog han inga sådana åtgärder. I stället kallade han på okända borgenärer – trots att bolagen enligt honom själv inte bedrev någon verksamhet – och lät nöja sig med det.”
Högt belopp inte oproportionerligt
Kammarrätten skrev att 716 miljoner kronor kan framstå som ett ”orimligt högt belopp” men ansåg ändå inte att det fanns särskilda skäl för att låta advokaten slippa betalningsskyldigheten eftersom summan var en direkt följd av att bolagen dragit på sig mycket stora skatteskulder.
”Att ålägga en företrädare ett betalningsansvar som helt korresponderar mot sådana skatteskulder kan enligt kammarrättens mening inte i sig anses som oproportionerligt. Det sagda gäller särskilt i ett fall som det förevarande där X (likvidatorn) måste ha förstått att bolagen på grund av deras skattemässiga situation borde ha försatts i konkurs redan när han åtog sig uppdragen som likvidator. ”
HFD tog upp målet
Advokaten överklagade domen till Högsta förvaltningsdomstolen som beslutade att pröva målet. Den fråga som HFD skulle pröva var dels om likvidatorn uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat bolagens skatt i rätt tid, dels – om så var fallet – om det fanns särskilda skäl för hel eller delvis befrielse, bland annat mot bakgrund av att ägarintresse saknas och att det är fråga om ett mycket betydande belopp.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar nu att det av utredningen i målet framgår att bolagen inte ägde några nämnvärda tillgångar när de trädde i likvidation. Det borde därför redan när likvidationsförfarandena inleddes ha stått klart för advokaten att bolagen inte skulle kunna betala sina skatteskulder på respektive förfallodag.
Grovt oaktsam
Redan att med dessa insikter ta på sig ett uppdrag som likvidator utan att omedelbart försätta bolagen i konkurs kan enligt HFD framstå som grovt oaktsamt.
HFD konstaterar vidare att advokaten dröjde mellan två månader och ett år efter skatteskuldernas förfallodag med att begära bolagen i konkurs. Någon godtagbar förklaring till dröjsmålet har inte lämnats.
Sammantaget innebär detta enligt HFD att advokaten, som med sin erfarenhet väl bör känna till vilka åtgärder som en likvidator är skyldig att vidta, måste anses ha varit grovt oaktsam.
HFD anser att advokaten genom företrädaransvaret har ålagts betalningsskyldighet för ett anmärkningsvärt högt belopp. Det står enligt HFD klart att även ett betydligt lägre belopp skulle innebära att lagstiftningens så kallade ”handlingsdirigerande syfte” uppnås i lika hög grad.
Sätts ner med 714 miljoner
HFD kommer därför fram till att betalningsskyldigheten för hela beloppet måste anses stå i ett klart missförhållande till det som det allmänna vinner av att hela beloppet utkrävs.
Beloppet ska därför enligt HFD sättas ner. En nedsättning som innebär att hela betalningsskyldigheten bortfaller framstår enligt HFD inte som rimlig mot bakgrund av att advokaten de facto har varit grovt oaktsam. HFD finner vid en samlad bedömning att betalningsskyldigheten ska begränsas till två miljoner kronor.
