Det var i samband med en inspektion av Uddevalla tingsrätt som justitieombudsmannen Lars Lindström uppmärksammade ett antal fall med hemliga telefonavlyssningar.
JO skriver bland annat:
”En förutsättning för ett beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (tidigare hemlig teleavlyssning) är att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Vid granskningen kunde jag konstatera att i något fall hade avlyssningen pågått i över ett år utan att åtal hade väckts. Det är rimligt att anta att rätten under denna tid tog upp frågan om åtgärden verkligen var av synnerlig vikt för utredningen eftersom avlyssningen pågick så länge utan att tillräckliga skäl för åtal framkom. Detta, liksom tingsrättens överväganden i frågan, borde ha dokumenterats.”
Han riktar även i andra sammanhang som rör hemlig avlyssning in sig på just frågan om vikten av att allting dokumenteras på ett korrekt sätt:
”Ett beslut om hemliga tvångsmedel bygger i allmänhet på en promemoria från polisen. I min granskning noterade jag exempel på ärenden där det angavs vad polisen misstänkte men inte vad polisen grundade sina misstankar på. Det framgick därmed inte att det fanns en uppgiftslämnare och inte heller uppgifter som gjorde att rätten kunde bedöma uppgiftslämnarens trovärdighet. Jag utgår ifrån att uppgifter att detta slag hade lämnats vid förhandlingen inför tingsrätten men att detta inte hade dokumenterats. Jag vill därför understryka vikten av att muntlig information som lämnas vid förhandlingen också dokumenteras i rättens protokoll.”
Foto: Lars Pehrson/SvD/Scanpix
