Vilka verktyg saknar åklagarna i sin verktygslåda?
Har den utökade möjligheten att åberopa förhör från förundersökningen gett någon effekt?
Är det svårt att begränsa förundersökningar när man har tillgång till omfattande teknisk bevisning och information från krypterade chattar?
Och hur är arbetsklimatet för åklagare 2023?
I veckans helgpanel svarar tre erfarna åklagare på dessa frågor.
Seniora åklagarna Jessica Wenna, Mathias Larsson samt Alexandra Bittner har samtliga gedigen åklagarerfarenhet och har lett förundersökningar i flertalet uppmärksammade brottmål under 2000-talet.
Den här veckan utgör de Legally Yours fredagspanel och svarar på frågor om åklagaryrket.
Vilka verktyg saknar du i åklagarens verktygslåda?
Jessica Wenna:
– En stupstocksbestämmelse. Det är en frustration för många åklagare att en tilltalad kan ändra sin berättelse i domstolen och att den berättelsen då ska vara utgångspunkten för domstolens bedömning. Detta innebär att den misstänkte till exempel kan sitta tyst under hela förundersökningen och sedan, när all bevisning är presenterad under slutdelgivningen, lägga en berättelse som så att säga åker slalom mellan bevisningen.
– Det skulle underlätta avsevärt för åklagaren om det inte var möjligt att efter slutdelgivningen lämna nya uppgifter såvida det inte finns väldigt speciella skäl, som exempel att omständigheten inte var känd tidigare. En sådan lösning skulle inte bara spara resurser i form av färre i slutändan onödiga utredningsåtgärder och färre kompletteringar utan även förkorta domstolsprocessen och – inte minst – tror jag öka allmänhetens förtroende för rättsväsendet.
Mathias Larsson:
– Jag tycker att åklagarens verktygslåda har vuxit de senaste åren på ett bra sätt genom t ex införandet av genomsökning på distans, HDA, höjning av minimistraff för exempelvis grovt vapenbrott samt möjligheterna att åberopa tidigare förhör och vittnesattester.
Alexandra Bittner:
– Jag saknar möjlighet till hemlig rumsavlyssning kopplad till en misstänkt person, istället för till en plats. Som kravet på en viss plats är formulerat idag blir vi begränsade på att sätt som känns omodernt. De tekniska möjligheter som finns att lyssna på misstänkta för mycket allvarlig brottslighet kan helt enkelt inte användas. Jag saknar också möjligheter att använda hemliga tvångsmedel mot misstänkta under 15 år. Jag ser i fler och fler utredningar att personer under 15 år är inblandade i mycket grovt brottslighet, bland annat mord och mordförsök. Brotten utförs ofta på uppdrag av äldre personer. Om vi fick använda hemliga tvångsmedel mot de unga utförarna skulle vi komma längre även i utredningarna mot uppdragsgivarna.
– Jag skulle också vilja att lagstiftaren tar en ordentlig fundering på om de 15-17-åringar som begår de allra allvarligaste brotten verkligen ska få så mycket straffrabatt som de får idag. Jag har under de senaste åren sett flera exempel på unga gärningspersoner som utför mord mot betalning och där det framgått i chattar och annat att de är väl medvetna om att de bara riskerar fyra års sluten ungdomsvård, vilket för dem väger väldigt lätt ställt mot chansen till pengar och status i den kriminella miljön.
Hur ser du på den utökade möjligheten att åberopa förhör från förundersökningen? Har det gett någon effekt?
Jessica Wenna:
– Förändringen medför enligt min uppfattning att domstolen kan få ett ännu bättre och mer nyanserat underlag för sin bedömning. Att spela upp ett videoförhör med en person som hörts i omedelbar anslutning till händelsen ger såväl uppgifter som är färska i minnet och opåverkade som ett mervärde i form av den hördes sinnesstämning, kroppsspråk, eventuell berusningsgrad och kanske ibland även information om de yttre omständigheter som rådde på brottsplatsen.
– Det är också mycket bra att exempelvis unga personer inte alltid behöver utsättas för den press det kan innebära att berätta om känsliga omständigheter inför domstolen. Alla domare har dock inte riktigt fullt ut anammat den nya lagstiftningen, vilket är synd.
Mathias Larsson:
– De utökade möjligheterna att åberopa tidiga förhör från förundersökningen samt vittnesattester är en mycket positiv reform. Det innebär en anpassning till modern teknik och effektiviserar processerna. I takt med grövre brottslighet och mer omfattande förundersökningar känns det naturligt och välbehövligt. Det har inneburit en stor förändring och jag har själv använt mig av inspelade förhör med såväl målsägande som tilltalade samt vid åtskilliga tillfällen vittnesattester.
– Vi som åklagare behöver inte sällan vid reformer av detta slag ta på oss en pedagogisk uppgift att både använda oss av de nya möjligheterna samt argumentera för att det ska användas i det enskilda fallet. Det krävs alltså en period där vi måste stå på oss och där man inte sällan möter visst motstånd från både tingsrätt och försvararhåll och man måste förklara vad tanken är med de nya bestämmelserna.
Alexandra Bittner:
– Det har gett viss effekt. Ännu viktigare skulle dock vara ett annat sätt att värdera de misstänktas uppgifter, eller snarare brist på uppgifter, i förhör under förundersökningen. I många ärenden berättar de misstänkta ingenting förrän de fått del av hela utredningen. Därefter kommer ett tillrättalagt förhör vid huvudförhandlingen, anpassat efter vad de kunnat läsa sig till i förundersökningsprotokollet. Sådana uppgifter borde värderas lågt, men idag ses de som i princip lika mycket värda som en berättelse som varit densamma sedan första förhöret.
Är det svårt att som åklagare i stora mål begränsa förundersökningen?
Jessica Wenna:
– Det är stor och öppen fråga där ärendetypen kan ha betydelse. En åklagare har stora möjligheter att förundersökningsbegränsa så länge det inte påverkar påföljden i nämnvärd omfattning. Det kan dock finnas t ex målsägandehänsyn som medför att en begränsning inte alltid är lämplig.
Mathias Larsson:
– I takt med större förundersökningar och grövre brottslighet samt ibland större möjligheter från polis och NFC att rent tekniskt utföra många åtgärder krävs att man också begränsar förundersökningen. Det kan ibland vara svåra avvägningar som måste göras ang om viss utredningsåtgärd verkligen är nödvändig eller om den kan avstås ifrån pga den övriga bevisning som finns. I större mål får man väldigt ofta göra nödvändiga prioriteringar. I förundersökningar gällande mellansvår brottslighet blir det ibland svåra avvägningar kring om viss utredningsåtgärd som beräknas ta lång tid ska inväntas eller om det får anses oproportionerligt med till exempel en lång häktningstid i förhållande till vad som kan vinnas med den aktuella undersökningen.
Alexandra Bittner:
– Det kan vara svårt av olika anledningar och på olika sätt, men framförallt blir det aktuellt när det är fråga om väldigt brottsaktiva misstänkta där det finns ett flertal grova brott som alla måste utredas. Ofta har dessutom olika brott begåtts i olika konstellationer av misstänkta, vilket förstås leder till att förundersökningarna växer.
Hur är arbetsklimatet för åklagare 2023? Och hur ser du på risken för hat/hot etc?
Jessica Wenna:
– Arbetsklimatet är tufft för många åklagare. Åklagarmyndigheten har dock nyanställt en hel del under de senaste åren, vilket jag hoppas kommer att allteftersom minska belastningen på de enskilda åklagarna. Hat och hot har alltid förekommit och kommer nog tyvärr alltid att förekomma inom vår verksamhet. Myndigheten har dock ett omfattande säkerhetsarbete och jag känner själv en trygghet i att det på ett sätt inte är någon idé att angripa mig eftersom jag har mer än tusen åklagare bakom mig som skulle kliva fram och driva ärendet vidare om jag inte kan. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att det markeras med kännbara straff i de fall någon i rättskedjan angrips utifrån sin profession.
Mathias Larsson:
– Gällande arbetsklimatet kan sägas att myndigheten rekryterar mycket personal och mycket pågår inom myndigheten gällande utökade karriärvägar till exempel. Arbetsklimatet är positivt och öppet åklagare emellan. Allt grövre brottslighet och större förundersökningar i kombination med lagändringar på straffprocessrättens område ställer höga krav på åklagare att hålla sig uppdaterad och insatt i såväl större utredningar som nya regelverk och att man står på sig inför användandet av tidiga förhör t ex som nämns ovan.
– Under de 18 år jag arbetat som åklagare kan jag också uppleva ett tuffare klimat och tonläge ifrån försvararhåll. Risken för hot och otillåten påverkan finns och sker tyvärr men är naturligtvis oacceptabel. Jag upplever att sådana aspekter tas på mycket stort allvar inom såväl vår egna myndighet som från domstolens och polisens sida och säkerhetsmedvetandet är högt och hela tiden arbetas med förebyggande insatser på detta område.
Alexandra Bittner:
– Den utveckling mot allt grövre brottslighet som vi kan se påverkar naturligtvis arbetsklimatet för oss åklagare. Grövre brottslighet leder till större ansvar och en större belastning. När det gäller säkerheten så arbetar Åklagarmyndigheten proaktivt kring det och jag upplever risken för hot som liten. Jag tycker att klimatet i rättssalen överlag är gott och att de som är misstänkta eller tilltalade nästan alltid förstår att jag som åklagare är där för att göra mitt jobb, ingenting annat.
