Den fyra år långa domstolsprocessen gör att villkorlig dom förenad med samhällstjänst får anses vara en tillräckligt ingripande påföljd – trots att brottets art med styrka talar för fängelse.
Det slår Högsta domstolen fast i ett färskt avgörande.
I början av juli 2017 delgavs mannen misstanke om grovt fylleri han påstods ha begått samma dag och i oktober samma är väcktes åtal mot honom.
Enligt åtalet påstods han ha kört bil med en alkoholkoncentration i blodet som uppgick till 1,82 promille.
I september året därpå, knappt ett år senare, dömdes mannen till en månads fängelse för grovt rattfylleri. Då hade tingsrätten ställt in huvudförhandlingen två gånger – en gång på grund av åklagarens önskan att komplettera förundersökningen och en gång utan antecknad orsak.
Efter att domen överklagats till hovrätten kom den processen att pågå i drygt två år. Detta dels för att förundersökningen kompletterades vid två tillfällen, men också för att handläggningsåtgärder vidtogs under nio månader när målet var klart för utsättning. När förhandlingen väl bokades in kom denna också att ställas in två gånger, en gång på grund av att kallade vittnen inte inställde sig och en gång på grund av sjukdom. Tingsrättens dom kom sedan att fastställas.
Ovanligt lång tid
Nu har Högsta domstolen prövat frågan om hur tidsutdräkten ska påverka valet av påföljd för mannen.
HD konstaterar att brottets art med styrka talar för att fängelse ska väljas som påföljd. Att mannen lever under ordnade former är tidigare ostraffad och har samtyckt till samhällstjänst är, enligt HD, inte heller tillräckligt för att välja annan påföljd. Den fyra år långa processen får dock, enligt Högsta domstolen, anses som en ovanligt lång tid i förhållande till brottets art.
Mot bakgrund av detta får villkorlig dom förenad med samhällstjänst anses vara en tillräckligt ingripande påföljd i
detta fall, konstaterar HD.
Inte fått rättigheten kränkt
Detta till trots anser Högsta domstolen inte att den långa handläggningstiden inneburit en kränkning av mannens rätt till prövning inom skälig tid. Det är visserligen inte acceptabelt att det ”uppstått ett stillestånd i hovrätten under nästan nio månader från det att målet var klart för utsättning till huvudförhandling till dess att
förhandling bokades in”, men detta kan inte anses ha varit ett sådant dröjsmål att mannens rätt till prövning inom skälig tid har kränkts.
Mannen döms därför till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Han slipper dock betala för sin försvarare, vilket hovrätten ansåg att han skulle göra.
