En 47-årig kvinna, med skulder till 19 borgenärer, ansökte om skuldsanering hos Kronofogdemyndigheten för skulder som hon främst samlat på sig i 20-årsåldern.
Kronofogdemyndigheten konstaterade att kvinnans totala skuldbörda uppgick till nära 630 000 kronor, varav en skuld till CSN på drygt 280 000 kronor inte var förfallen. Denna skuld undantogs varför av skuldsaneringen uppgick till nära 350 000 kronor. Till skuldsaneringsbeslutet fogades en betalningsplan för hur kvinnan under fem år skulle betala 88 procent av lånet till CSN.
CSN överklagade och menade att kvinnan inte kunde anses kvalificerat insolvent. Tingsrätten avslog överklagandet men hovrätten fann vid en samlad bedömning att kvinnans totala skuldbörda, hennes ålder samt arbetsförmåga innebar att hon inte kunde anses kvalificerat insolvent varför hovrätten biföll överklagandet och upphävde beslutet om skuldsanering.
Kvinnan överklagade till Högsta domstolen, HD. Hon menade att hovrätten visat bristande förståelse för hennes situation samt att hon arbetade 85 procent och saknade möjlighet att utöka arbetstiden.
HD konstaterar att en grundtanke med skuldsaneringsinstitutet är att sanering ska omfatta sådana skulder som bedöms inte kunna bli betalda. En gäldenär som är på obestånd får beviljas skuldsanering om hon är så skuldsatt att hon inte antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid, vilket innebär så kallad kvalificerad insolvens enligt 4 § första stycket l skuldsaneringslagen.
HD uttalar vidare att ”en nettoskuldbörda som inte uppgår till mer än ett par hundratusen kronor för en person med fast och regelbunden inkomst ansågs enligt samma lagmotiv normalt vara för liten för att skuldsanering ska komma i fråga”.
Vid en prognos av kvinnans framtida betalningsförmåga finner HD att det är naturligt att utgå från hennes aktuella inkomst och från ett antagande om en normal löneutveckling. HD menar att kvinnan på längre sikt bör kunna arbeta heltid samt att hennes förmåga att göra betalningar på skulderna kan antas bli god samt att betalningsutrymmet kan öka med åren.
HD bedömer att kvinnans betalningsutrymme få anses vara så pass stort att hon, bortsett från studielånet, kan antas vara skuldfri om cirka 15 år. Därmed finner HD att det idag inte är möjligt att säga att kvinnan skulle sakna förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.
Kvinnan kan därför inte anses insolvent varför HD lämnar överklagandet utan bifall och fastställer hovrättens beslut.
