ProCell hade vid tiden för HGL:s konkurs en fordran på detta företag med 354 697 kronor som hade uppkommit före det att ansökan om företagsrekonstruktion gjordes. Vid tiden för konkursutbrotten hade HGL en fordran på förskottsutbetalningar gentemot ProCell på 221 390 kronor som uppstått under tiden företagsrekonstruktionen pågick.
Frågan i målet är huruvida ProCell har rätt att använda sin fordran i HGL:s konkurs till kvittning mot konkursboets krav på återbetalning av erlagt förskott. Tingsrätten ogillade käromålet i dess helhet och ålade konkursboet att som tappande part ersätta ProCell för dess rättegångskostnader. Hovrätten fastställde tingsrättens dom, men Högsta domstolen delar inte underinstansernas slutsatser.
HD konstaterar att det aktuella förskottet avsåg varor som ProCell skulle leverera mot avrop. Vid konkursbeslutet hade något avrop inte skett och konkursboet har därför begärt att förskotten ska återbetalas. HD finner att huvudfordringen inte förelegat som fullgången vid konkursbeslutet och alltså vid en tidpunkt inte kunnat infrias genom vare sig betalning eller kvittning.
Skäl till att kvittning likväl ska tillåtas om och när huvudfordran efter konkursbeslutet blir fullgången genom en åtgärd av konkursförvaltaren finns inte. Tvärt om finns starka skäl för att inte tillåta kvittning. Slutsatsen blir att konkursbolaget när konkursbeslutet meddelades inte ska anses ha haft en sådan fordran på ProCell som avses i konkurslagen. Konkursboets huvudfordran kan därför inte infrias genom kvittning med ProCell motfordran. Mot bakgrund av det anförda ska konkursboets talan bifallas. Ett justitieråd är skiljaktigt och menar att konkursboets talan ska ogillas.
