Kammarrätten påförde i juni 2007 en man skattetillägg för att mannen i sin inkomstdeklaration lämnat oriktiga uppgifter angående kapitalförluster om två miljoner kronor . Tingsrätten dömde därefter mannen för grovt skattebrott för att han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktiga uppgifter om kapitalförluster om två miljoner kronor vilket gett upphov till fara för att skulle undandras.
Mannen yrkade att hovrätten skulle avvisa åtalet och undanröja tingsrättens dom och anförde att åtalet för skattebrott grundade sig på samma handlande som han redan hade påförts skattetillägg för och att det därmed föreligger hinder mot att han lagförs även för skattebrott.
Han anförde även att det var oförenligt med Europakonventionen och hänvisade till Europadomstolens grand chamber-dom Zolotukhin mot Ryssland som meddelade i februari 2009.
Hovrätten konstaterade att en person inte får lagföras eller straffas för samma brott mer än en gång enligt principen om ne bis in idem, men att skattetillägg enligt nationell rätt inte har ansetts vara en straffrättslig påföljd. Hovrätten konstaterade dock att Europadomstolen i flera avgöranden funnit att svenska beslut om skattetillägg är att anse som lagföring för brott.
Hovrätten konstaterade vidare att Högsta domstolen och Regeringsrätten har funnit att det svenska förfarandet är förenligt med Europakonventionen och att Europadomstolen, på grund att uppsåt utgör ett väsentligt element i skattebrottet, i ett mål fann att det var fråga om två skilda överträdelser. I senare avgöranden har Europadomstolen dock anfört att de subjektiva rekvisiten inte utgör någon grund för att skilja två brott åt och uttalat att Zolotukhin mot Ryssland utgör ny praxis.
Under hösten har såväl Regeringsrätten som hovrätterna funnit att den svenska regleringen är förenlig även med Europadomstolens nya praxis och har därmed fortsatt att döma ut både skattetillägg och påföljd för skattebrott.
Hovrätten fann att det med hänsyn till Europadomstolens nya praxis inte är sannolikt att det svenska förfarandet längre godtas. Hovrätten fann att det med hänsyn till ne bis in idem och res judicata att ett beslut om skattetillägg utgör rättegångshinder för prövning av ett åtal för skattebrott.
Hovrätten fann att de omständigheter som låg till grund för beslutet om skattetillägg var väsentligen samma som de omständigheter som låg till grund för åtalet och undanröjde därför tingsrättens dom och avvisade åtalet.
Åklagaren överklagade och menade att det inte fanns ett tillräckligt klart stöd i Europadomstolens praxis att det svenska förfarandet kunde underkännas och att det vore av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar frågan.
Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd i frågan.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
