Sex elever mellan 16 och 17 år åtalades vid Uppsala tingsrätt för att ha tejpat en annan 16-årig elev med eltejp, knuffat in honom i en dusch samt burit och knuffat runt honom på en gymnasieskola i Enköping i december 2011.
Allting hade filmats med mobilkamera och hade sin upprinnelse i ett vad som gick ut på att pojkarna skulle få utsätta den 16-årige skolkamraten för detta om han inte hade haft sex med sin flickvän före jullovet.
Tingsrätten kom fram till att gärningarna var att anse som misshandel och att 16-åringen hade samtyckt till behandlingen men dessutom uppgett att samtycket inte hade varit varken allvarligt menat eller frivilligt.
Eftersom pojken före händelsen hade hotats och kränkts av de andra eleverna ansåg tingsrätten att de måste ha förstått att samtycket inte var frivilligt.
De åtalade pojkarna fälldes därför av tingsrätten och påföljderna för de sex eleverna bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst respektive ungdomsvård, dagsböter och ungdomstjänst. De skulle dessutom betala skadestånd på 18 000 kronor till den utsatte pojken.
Svea hovrätt kom fram till att – oavsett om pojken hade samtyckt eller inte – så var gärningarna oförsvarliga och fastställde därför tingsrättens dom.
Fem av pojkarna överklagade till Högsta domstolen och framhöll att pojkens samtycke var giltigt och borde befria dem från straffansvar.
Högsta domstolen konstaterar nu att alla inblandade, förutom en av pojkarna, gick i samma klass i årskurs 1 i gymnasiet.
HD kommer fram till att tejpning och duschning är att bedöma som ofredande och att det är naturligt att bedöma hela händelseförloppet i ett sammanhang. Trots viss rodnad och viss smärta konstaterar HD att händelseförloppet ska falla under bestämmelsen om ofredande och inte misshandel.
När det gäller frågan om det påstådda samtycket kommer HD fram till att ett samtycke som har lämnats under sådana omständigheter som redovisades i fallet varken är frivilligt eller allvarligt menat och därför inte kan vara straffbefriande.
HD slår dessutom fast att de fyra pojkarna som gick i 16-åringens klass insåg att samtycket hade lämnats i en tvångssituation och förstod att han inte deltog frivilligt.
När det gäller den pojke som gick i en annan klass konstaterar HD att det inte är bevisat att han känt till 16-åringens situation. Även om det enligt HD ligger nära till hands att anta att han anat att 16-åringen inte var med frivilligt så saknas det utredning som styrker detta. Han kan därför inte anses ha haft något uppsåt när det gäller frågan om att 16-åringen inte var med på tejpningen.
HD anser att de andra fyra får anses vara medgärningsmän och att straffvärdet motsvarar fängelse i tre månader.
Trots att de nu döms för ofredande istället för misshandel instämmer HD i hovrättens val av påföljd för de tre av pojkarna som dömts till ungdomstjänst. Den pojke som dömdes till ungdomsvård och dagsböter får sina böter nedsatta till hälften.
HD sänker också skadeståndet till 10 000 kronor.
