Uppsala tingsrätt dömde i mars 2009 en man att betala förfallen hyra till sin hyresvärd. Detta skedde genom en så kallad tredskodom eftersom mannen inte själv hört av sig till domstolen.
Många år senare vände sig mannen till Svea hovrätt och klagade över så kallad domvilla – alltså ett fel vid domstolen. Han pekade på att han fick kännedom om domen i samband med att hyresvärden ansökte om verkställighet av den först sex år senare – i mars 2015.
Är bosatt i Spanien sedan 2005
Enligt mannen hade han aldrig fått fått del av stämningsansökan. Han är sedan år 2005 bosatt i Spanien och då delgivningen skulle ha skett hade han sagt upp hyresavtalet för lägenheten. Han hade också avslutat den postbox som angavs i tredskodomen.
Svea hovrätt konstaterade att tingsrätten i och för sig hade registrerat att delgivning av mannen hade bekräftats genom ett delgivningskvitto som hade kommit in till tingsrätten. Eftersom delgivningskvittot hade gallrats ur tingsrättens akt var det dock inte möjligt att kontrollera vem som hade undertecknat det.
Hovrätten konstaterade att mannen åberopade bevisning som stödde att han vid tidpunkten för delgivningen de facto var folkbokförd i Spanien och hade sagt upp hyresavtalet för den lägenheten dit delgivningshandlingarna hade skickats. Enligt hovrätten hade han dock inte lämnat någon förklaring till vem som kunde ha undertecknat det delgivningskvitto som skickat in det till tingsrätten.
Förlorade i hovrätten
Hovrätten ansåg därför inte att han hade visat att det förekommit någon omständighet som utgjorde domvilla. Hans klagan avslogs därför.
Mannen överklagade till Högsta domstolen.
HD konstaterar nu att det normalt är den som påstår att någon annan skulle ha undertecknat ett delgivningskvitto som ska visa detta genom att ”lämna en plausibel förklaring till detta och dessutom lägga fram åtminstone någon bevisning som stöder förklaringen. (Se NJA 2008 s. 890.)”
HD pekar dock på att tingsrätten inte borde ha gallrat delgivningskvittot. HD skriver:
”Det är att märka att om en part i ett mål har förelagts att svara skriftligen och målet avgörs utan att parten har svarat, så får bevis om att parten har delgivits föreläggandet inte gallras bort (37 § andra stycket förordningen, 1996:271, om mål och ärenden i allmän domstol).”
”Kan inte krävas närmare förklaring”
HD konstaterar nu att det faktum att själva delgivningskvittot inte finns kvar har betydelse när man ska bedöma om det har lagts fram tillräckliga bevis för att någon annan än kan ha undertecknat delgivningskvittot. Det kan i en sådan situation inte krävas någon närmare förklaring när det gäller vem som kan ha skrivit under kvittot.
HD anser att det som har framkommit i målet ger tillräckligt stöd för att mannen inte har delgivits stämningsansökan. Hans klagan över domvilla bifalls därför och hovrättens avgörande rivs upp.
HD beslutar därmed att även tingsrättens tredskodom ska rivas upp och att målet ska tas upp där igen.
