Högsta domstolen stoppar utlämningen av en man som misstänks för mord i Vietnam.
Mannen riskerar nämligen att dömas till döden för vad som enligt svensk lagstiftning motsvarar dråp.
Vietnam har vänt sig till Sverige med begäran om utlämning av en man som misstänks för mord i staden Hai Phong i juni 2002. Enligt de vietnamesiska åklagarna påstås han ha knivhuggit en man i bröstet under ett slagsmål. Han misstänks också för olagligt innehav av militärt vapen samt för att avsiktligt ha skadat en annan person. Misstankarna avser att han innehaft en pistol och skjutit en man i handen år 2005.
Mannen har motsatt sig att utlämning ska ske och bland annat anfört att en sådan skulle strida mot Europakonventionen.
Motsvarar dråp i Sverige
Nu har Högsta domstolen, i ett färskt yttrande till regeringen, förklarat att det föreligger hinder mot utlämning av mannen. HD konstaterar i sitt beslut att de gärningar som mannen misstänks för motsvarar dråp, åtminstone grov misshandel och grovt vapenbrott enligt svensk lagstiftning. Samtliga brott har alltså en straffskala som överstiger ett års fängelse och det finns alltså inget hinder mot utlämning enligt utlämningslagens fjärde paragraf.
Enligt HD är kravet på dubbel straffbarhet dock endast uppfyllt när det gäller den gärning som motsvarar dråp. Inte beträffande de gärningar som motsvarar grov misshandel och grovt vapenbrott. Detta till trots anser HD att det finns hinder mot utlämning enligt utlämningslagen när det gäller dråpgärningen.
Högsta domstolen konstaterar att dödsstraff ingår i straffskalan för den påstådda dråpgärningen samt att dödsstraff både utdöms och verkställs i en betydande omfattning i Vietnam. Mannen löper alltså en verklig risk att bli föremål för dödsstraff.
Hinder mot utlämning
Även om det vietnamesiska utrikesministeriet uppgett att dödsstraffet, om mannen skulle dömas, inte skulle verkställas om han efter rättegången lämnar in en nådansökan anser HD att detta kan ifrågasättas med hänvisning till vad som är känt om landets rättssystem. Försäkran har inte heller lämnats av presidenten, som är den som ensam beslutar om ett dödsstraff ska verkställas eller inte. De praktiska möjligheterna att kontrollera att en sådan försäkran efterlevs är dessutom mycket begränsade. Försäkran kan därför inte ges någon avgörande betydelse.
Sammanfattningsvis anses det därför finnas hinder mot utlämning avseende samtliga misstankar.
