Den kommunala räddningstjänsten släckte i januari 2015 en brand i en by i Hudiksvalls kommun och använde då ett släckningsmedel med poly- och perfluorerade alkylsubstanser – så kallad PFAS.
Ett antal invånare som upplevt påverkan i sina dricksvattenbrunnar begärde att kommunen skulle förelägga räddningstjänsten att undersöka eventuella föroreningar av grundvattnet i byn. Kommunstyrelsen avslog dock begäran.
Fullt ansvarig
Fastighetsägarna överklagade kommunens beslut till Länsstyrelsen i Gävleborg som ansåg att räddningstjänsten skulle anses som verksamhetsutövare enligt miljöbalken och därmed sanera området – men att ansvaret skulle sättas ned till hälften.
Fastighetsägarna överklagade till Mark- och miljödomstolen i Östersund som rev upp länsstyrelsens beslut och slog fast att räddningstjänsten skulle åläggas att fullt ut ansvara för utredningsprocessen och saneringskostnaderna.
Kommunstyrelsen drev målet vidare till Mark- och miljööverdomstolen som dock avvisade överklagandet med hänvisning till att det inte var kommunen – utan den lokala miljö- och räddningsnämnden – som ålagts ansvar i egenskap av ansvarig för räddningstjänsten.
Mark- och miljödomstolens avgörande hade därför inte gått kommunstyrelsen emot och man saknade i och med det rätt att överklaga, enligt Mark- och miljööverdomstolen.
Överdomstolen underströk samtidigt att deras beslut inte fick överklagas.
Klagan över domsvilla
Kommunen vände sig till Högsta domstolen och klagade över så kallad domvilla, alltså ett grovt rättegångsfel.
HD går nu på kommunens linje och undanröjer Mark- och miljööverdomstolens beslut.
HD understryker att varken räddningstjänsten eller miljö- och räddningsnämnden är juridiska personer som kan anses som verksamhetsutövare och ansvariga enligt miljöbalken.
HD återförvisar målet
Även om kommunstyrelsen saknat rätt att överklaga för nämndens räkning med stöd av kommunallagen borde Mark- och miljööverdomstolen ha räknat med möjligheten att kommunstyrelsen överklagat i egenskap av verksamhetsutövare. Detta borde överdomstolen ha klarlagt genom så kallad materiell processledning.
Överdomstolen har istället beslutat om avvisning utan att ge kommunstyrelsen möjlighet att yttra sig och därigenom ”åsidosatt en normerande processföreskrift” och gjort sig skyldig till ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på utgången i målet.
HD återförvisar därför nu målet till Mark- och miljööverdomstolen för fortsatt handläggning.
