Ett bolag, numera i konkurs, ansökte om stämning vid Stockholms tingsrätt mot ett annat bolag och två personer i ett mål som gällde giltigheten av ett avtal.
Sedan svarandena hade angett att de inte ansåg att tingsrätten var behörig återkallade konkursbolaget sin talan och förklarade att avsikten var att väcka talan vid en annan tingsrätt.
När återkallelsen väl kom in så hade tingsrätten inte hunnit utfärdat stämning. Svarandena – som då fick yttra sig över återkallelsen – begärde ersättning för sina rättegångskostnader. Tingsrätten skrev av målet och beslutade att konkursbolaget skulle att ersätta svarandena för deras rättegångskostnader på totalt 52 500 kronor.
Konkursbolaget överklagade frågan om rättegångskostnader men Svea hovrätt instämde i tingsrättens bedömning.
Högsta domstolen slår nu fast att den som är föremål för en stämningsansökan får ställning av part så snart ansökan har kommit in till tingsrätten.
HD konstaterar att en svarande – av processekonomiska skäl – bör kunna få ersättning för arbete som rör rättegångshinder även om det utförs redan före stämning. Däremot bör ersättning för arbete med målet i sak normalt inte anses vara påkallat om arbetet inte behövs för att bedöma frågan om rättegångshinder.
HD konstaterar att konkursbolaget enligt huvudregeln ska ersätta svarandenas rättegångskostnader. Frågan är vilka kostnader som har varit skäligen påkallade. HD kommer fram till att svarandenas arbete med ett yttrande om rättegångshinder får anses ersättningsgillt även om stämning inte hade utfärdats.
HD anser att de yrkade beloppen är skäliga och avslår nu överklagandet. Konkursbolaget ska därför betala även för rättegångskostnaderna i hovrätten och HD med sammanlagt nära 60 000 kronor.
