I samband med att två makar skulle förvärva ett radhus hjälpte den ena makens mamma till med att stå med som medlåntagare för ett topplån.
Svärmodern kom sex månader senare även att betala av hela topplånet. Något skuldebrev eller annan skriftlig dokumentation upprättades aldrig och några amorterings- eller räntevillkor hade inte avtalats mellan parterna.
Efter att makarna, fyra år efter att lånet tagits upp, beslutade att skiljas fick en av makarna ett brev där den före detta svärmodern begärde att skulden skulle regleras.
Tingsrätten biföll betalningsyrkandet, men hovrätten fann att svärmodern inte visat att någon försträckning kommit till stånd och att betalningen av topplånet därför skulle anses som en gåva till makarna.
En ledamot var dock skiljaktig och ville fastställa tingsrättens dom. Högsta domstolen beslutar nu att meddela prövningstillstånd i målet.
