Mannen dömdes först för våldtäkt och sexuellt utnyttjande av underårig. De nu aktuella brottsliga gärningarna, sex olika bedrägerier, begicks efter det att den första domen fallit men innan det att fängelsestraffet verkställts.
Underinstanserna har vid bestämmande av påföljd dömt särskilt till fängelse för de grova bedrägerierna, men har i sammanhanget inte åberopat regeln om att flera utdömda fängelsestraff inte får överstiga det som enligt BrB 26 kap. 2 § kan ådömas för båda brotten.
Frågan HD prövar i målet blir därvid hur straffmätningen ska gå till när en domstol dömer särskilt till fängelse för ett brott som begåtts efter en tidigare dom men innan denna börjat verkställas.
HD uttalar att det i nyligen fastlagd praxis konstaterats att straffmätningen för den senare brottsligheten i princip skall anpassas, så att de sammanlagda straffen motsvarar det straff som skulle ha dömts ut om hela brottsligheten bedömts i ett sammanhang. Samma praxis visar på att bedömningen av straffvärdet i detta fall påverkas av vilka samband som finns mellan de tidigare och de senare brotten.
Skälen för att vid straffvärdebedömningen avvika från vad som skulle följa av en ren kumulation, minskar ju svagare sambandet är mellan de olika brotten. I förevarande fall har det förflutit lång tid mellan brotten och de är av helt olika art. Vidare anser HD att utgångspunkten vid straffmätningen när särskild påföljd ska dömas ut, ska vara den samlade brottslighetens straffvärde inom ramen för den tillämpliga straffskalan.
Avslutningsvis konstaterar HD att hade det bestämts ett gemensamt fängelsestraff för de grova bedrägerierna och de sexualbrott som mannen tidigare dömts för, skulle straffvärdet för den samlade brottsligheten ha bedömts vara något lägre. Reduktionen skulle dock vara väsentligt mer begränsad än den är vid sådan brottslighet där det finns ett klart samband mellan de olika brotten. Därmed fastställer HD hovrättens domslut.
Frida Bogenkrans
info@dagensjuridik.se
