Hur ska domstolen bedöma frågan om umgänge i mål där det görs gällande att det finns en bortföranderisk?
Den frågan ska Högsta domstolen nu avgöra i ett mål där underinstanserna kommit till skilda slutsatser.
Det handlar om ett tidigare gift par som tvistar om dotterns rätt till umgänge med pappan. Paret skiljde sig 2019 och sedan dess har dottern bott hos mamman. Pappan hade dock umgänge med dottern fram till våren 2020.
Pappan vände sig till tingsrätten och yrkade på gemensam vårdnad av dottern samt att dottern skulle ha rätt till visst umgänge med honom. Mamman bestred samtliga av hans yrkanden och pekade bland annat på att det fanns ”en konkret risk” för att dottern skulle föras bort till Syrien eller annat land vid umgänge med pappan. Enligt mamman hade pappan registrerat dottern i den syriska folkbokföringen samt även efterfrågat en kopia på hennes svenska pass, vilket hon menade tydde på att pappan hade en avsikt att bortföra henne.
Inte tillräckligt stark risk
Tingsrätten konstaterade i sin dom att pappan vidtagit vissa åtgärder samt gjort vissa uttalanden som kunde ”misstänkas vara vidtagna för att förbereda ett bortförande” av dottern. Således fanns en viss bortförande risk som inte helt gick att bortse ifrån. Enligt tingsrätten kunde dock risken reduceras till vill del genom att ge mamman ensam vårdnad. Enligt tingsrätten påverkade mammans stora oro för ett eventuellt bortförande av dottern parternas kommunikation och samarbetsförmåga, vilket riskerade att påverka dottern negativt. Hon tillerkändes därför ensam vårdnad.
När det gällde umgängesfrågan ansåg tingsrätten att bortföranderisken inte var så stark att den utgjorde ett hinder mot umgänge. Dessutom ansågs dotterns behov av en nära och god kontakt med pappan större än den risken. Dottern skulle därför ha rätt till umgänge med pappan två timmar varje söndag.
Hovrätten av annan åsikt – nu ska HD pröva
Domen överklagades till hovrätten, som gjorde en annan bedömning i umgängesfrågan och ansåg att det förelåg en konkret risk för bortförande. Hovrätten pekade bland annat på att pappan folkbokfört dottern i Syrien efter att han registrerats som far till henne och konstaterade att detta var en åtgärd som ”svårligen kan förklaras på annat sätt än att det finns en avsikt hos (pappan) att (dottern) någon gång ska leva i Syrien”.
Sammantaget ansågs risken för bortförande vara sådan att det inte kunde anses förenligt med dotterns bästa att förordna om något umgänge i dom. Hovrätten underströk dock att inget förhindrade parterna att på egen hand ordna umgänge mellan pappan och dottern.
Nu står det klart att Högsta domstolen ska pröva frågan om umgänge i mål där det görs gällande att det finns en bortföranderisk.
