Högsta domstolen ska pröva om det vid påföljdsvalet är möjligt att frångå en presumtion för fängelse ”med hänsyn till främst en förbättrad personlig eller social situation för den tilltalade”.
Målet rör en kvinna som dömts till fem månaders fängelse för narkotikabrott respektive ringa narkotikabrott då domstolarna ansett att narkotikabrottets art och straffvärde medfört att någon icke-frihetsberövande påföljd inte varit aktuell.
Kvinnan åtalades för ett fall av narkotikabrott och ett fall av ringa narkotikabrott vid Mora tingsrätt. Enligt åtalet påstods hon ha innehaft 66,76 gram amfetamin samt även ha använt alprazolam.
Hon erkände det ringa narkotikabrottet men förnekade innehavet av amfetamin. Åklagarens bevisning ansågs dock vara tillräcklig för att döma henne för både de åtalade brotten.
Dömdes till fem månaders fängelse
När det gällde påföljden konstaterade tingsrätten att hon förekom under två avsnitt i belastningsregistret avseende två domar från 2020 – där hon dömts till dagsböter. I båda målen förekom ringa narkotikabrott.
Nu hade hon begått ett narkotikabrott där straffvärdet, enligt tingsrätten, något översteg fem månaders fängelse. Mot bakgrund av narkotikabrottets ”relativt höga” artvärde samt straffvärdet skulle det, enligt tingsrätten, krävas ”alldeles särskilda skäl” för att inte döma ut fängelse. Eftersom några sådana skäl inte fanns och skyddstillsyn inte ansågs tillräcklig dömdes hon till fem månaders fängelse.
HD ska pröva
Domen överklagades till hovrätten – som fastställde domen på fem månaders fängelse.
Detta trots att hovrätten konstaterat att det skett ”en påtaglig förbättring av (kvinnans) livssituation”, vilket ansågs mycket positivt. Narkotikabrottets art och straffvärde medförde dock att det saknades förutsättningar att bestämma påföljden till något annat än fängelse.
Nu har Högsta domstolen meddelat prövningstillstånd i målet. I ett pressmeddelande skriver domstolen att frågan i målet gäller ”prövningen av om det vid valet av påföljd finns förutsättningar att frångå en presumtion för fängelse med hänsyn till främst en förbättrad personlig eller social situation för den tilltalade”.
