Högsta domstolen ska pröva huruvida åtta personer som gett uttryck för sitt missnöje efter en avslutad interpellationsdebatt i riksdagen ska dömas för störande av förrättning.
Samtliga tilltalade har dömts i både tings- och hovrätten trots att de hänvisat till att de bara utövat sin yttrandefrihet.
Åtta personer åtalades för störande av förrättning och påstods ha stört en interpellationsdebatt i riksdagen under 2019.
De åtta personerna befann sig på läktaren, reste sig och gav uttryck för sitt missnöje precis efter att Ann Linde avslutat debatten med ett anförande. Under en knapp minut ropade personerna om brott mot mänskliga rättigheter och solidaritet med Chiles folk – samt vecklade ut en flagga. De visades sedan ut av riksdagens vakter.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Dömdes i tingsrätten
Stockholms tingsrätt ansåg det inte utrett att de åtta personerna haft en gemensam plan att genomföra en sådan aktion som utmynnade i det som faktiskt hände. Samtidigt hade de, där och då, agerat tillsammans och i samförstånd när de reste sig upp och gav uttryck för sitt missnöje.
De ansågs därför ha stört förrättningen – och det spelade ingen roll att det skett mellan två debatter.
De åtta åtalade dömdes därför till 30 dagsböter vardera.
Infördes 1948
Hovrätten kom till samma slutsats och ansåg också att de åtta personerna agerat tillsammans och i samförstånd. I domen konstaterade hovrätten att det aktuella brottet infördes i den tidigare strafflagen 1948 och att det av förarbeten framgår att gärningen i de tidigare bestämmelserna bestod av att man ”uppträder störande genom svordom eller oljud eller eljest kommer förargelse å stad” och ”genom oljud eller oväsende eller på annat förargelseväckande sätt söker hindra”.
Vidare konstaterade hovrätten att den sammanfattande handlingsbeskrivningen ”att någon genom […] oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra […]” valdes vid införandet av störande av förrättning eller allmän sammankomst. Bestämmelsen i den nuvarande brottsbalken är, enligt hovrätten, i huvudsak likalydande.
Offentligheten kring folkrepresentationens sammanträden är fundamental i ett demokratiskt statsskick och förutsätter att det finns åhörarplatser i Riksdagens plenisal, konstaterade hovrätten. Åhörare som uppträder störande utvisas normalt innan störningen medfört något längre uppehåll i debatten, men detta innebar inte att störningen inte når upp till en straffbar nivå. Störningens längd och allvar var snarare något som fick återspeglas i straffmätningen, enligt hovrätten.
HD prövar
De tilltalade har hänvisat till att de bara utövat sin yttrandefrihet. Det framgår dock av regeringsformen att yttrandefriheten får begränsas genom lag, bland annat med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Dessutom faller brottet störande av förrättning utanför grundlagsskyddet för yttrandefrihet. Det är därför inte möjligt att frias med hänvisning till yttrandefriheten. Tingsrättens dagsbotsdom fastställdes därför.
Nu står det klart att Högsta domstolen ska pröva frågan om vad som utgör en straffbar störning samt frågan om yttrandefrihetsrättsliga aspekter kan ha betydelse vid prövningen av ett åtal för störande av förrättning.
