Två då 16-åriga pojkar åtalades för brott mot strålskyddslagen för att de i juli 2010 haft en laserpekare i laserklass 3B eller 4 på allmän plats utan tillstånd. Pojkarna erkände att de haft laserpekaren men menade att de trodde att det var en tillåten laserpekare.
Tingsrätten konstaterade att det krävdes tillstånd för att inneha laserpekare i laserklass 3B och 4 samt att den aktuella laserpekaren var av sådan klass. Tingsrätten konstaterade att pojkarna genom att inte ta reda på vad som gällde för laserpekare i fråga om tillståndsplikt och gränsvärden i vart fall varit oaktsamma samt att innehavet inte kunde anses som ringa. Tingsrätten dömde därför bägge pojkarna för brott mot strålskyddslagen till dagsböter.
Den ena pojken överklagade men hovrätten fann i likhet med tingsrätten att pojkens okunskap om tillståndsplikten inte uteslöt ansvar för oaktsamhetsbrott. Hovrätten uttalade att det inte kunde räknas honom till godo att han, om han hade läst de uppgifter som fanns på laserpekaren, skulle ha fått en felaktig bild av tillståndsplikten. Hovrätten fastställde därav tingsrättens dom.
Pojken överklagade och menade att domstolen gjort en felaktig bedömning i fråga om oaktsamhet. Han anförde bland annat att det är ”i relation till insikten som grunden för det personliga ansvaret för gärningarna står att finna, inte i agerandet i sig”. Han ifrågasatte hur han skulle ha skaffat sig kunskap om tillståndsplikten samt påpekade att märkningen visat sig vara felaktig då den angav att laserpekaren var av lägre klass.
Sammanfattningsvis menade pojken att hovrätten i praktiken utvidgat området för när ansvar för oaktsamhet kan komma i fråga då avgörande inte varit vad pojken förstått eller borde förstått, utan hur han agerat.
Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd i målet.
