Tingsrätten fann skäl att jämka en mans krav på sin äldre bror med stöd av 36 § avtalslagen.
Tvisten hade sin grund i en långdragen tvist om bättre rätt till en skärgårdsfastighet och tingsrätten fann att den yngre brodern krävde betalning i enlighet med en förfallen fordran huvudsakligen i repressaliesyfte varför den äldre brodern endast skulle betala drygt två av de yrkade 14 miljoner kronorna.
Hovrätten fann att omständigheterna var sådana att hela den ursprungliga bankskulden inte fick göras gällande mellan parterna enligt 36 § avtalslagen. Vidare uttalade hovrätten att ”de dispositioner som parterna har gjort och som rör denna skuld framstår som konstruktioner utan något skyddsvärt syfte.”
Med ändring av tingsrättens dom ogillade därför hovrätten den yngre broderns talan i dess helhet. Högsta domstolen beslutar nu att inte meddela prövningstillstånd varför hovrättens avgörande står fast.
