Frågan i målet gäller hur bestämmelsen om krav på dubbel straffbarhet i brottsbalken ska tillämpas när preskriptionstiden för brotten löpt ut på gärningsorten. Genom förarbetena till brottsbalken kan man utläsa att det är tidpunkten för domens meddelande som ska vara avgörande när det gäller gärningens straffbarhet enligt lagen på gärningsorten och att det landets preskriptionsregler ska tillämpas så att ett åtal i Sverige inte kan bifallas trots att det väckts innan preskription inträdde i gärningslandet.
Av detta anses följa att det inte är tillräckligt med åtgärder av svensk myndighet för att preskription ska anses ha inträtt enligt lagen på gärningsorten, annat än om sådana åtgärder har preskriptionsbrytande verkan enligt den lagen. En sådan tolkning är enligt HD väl förenlig med brottsbalken. Det saknas även enligt lagtexten tillräckliga skäl att till den tilltalades nackdel tolka den aktuella bestämmelsen i brottsbalken på det sätt som riksåklagaren gör gällande. Eftersom de i målet aktuella brotten är preskriberade enligt fransk lag ska i enlighet med det anförda åtalet lämnas utan bifall och hovrättens beslut fastställas.
Ett justitieråd är av skiljaktig mening, och konstaterar att den ettåriga preskriptionstiden hade löpt ut när åtal väckts i Sverige och att den treåriga har löpt ut under målets handläggning. Han anser att svensk domstol därför är behörig att lagföra gärningarna med treårig preskriptionstid.
Ombud och offentlig försvarare: Advokat Sven-Eric Ohlsson.
Johanna Haddäng
