För ett år sedan fastställde Svea hovrätt tingsrättens dom och frikände en tidigare anställd vid Kungliga Myntkabinettet som stått åtalad för grovt häleri.
Hovrätten menade, i likhet med tingsrätten, att mannens invändning om preskription inte har motbevisats av åklagaren.
Men nu har Högsta Domstolen avgjort frågan – och menar att preskription avseende skadeståndet inte inträtt, och skickar därmed tillbaka målet till Hovrätten.
Det var i samband med stora inventeringar på Kungliga Myntkabinettet som genomfördes mellan åren 2012-2017 som det upptäcktes att ett stort antal föremål saknades från samlingarna. Polisanmälningar kom då att göras avseende ett stort antal godpunkter, av vilket det mesta var mynt, och en utredning inleddes.
Den man som sedan kom att åtalas misstänkt för grovt häleri arbetade på Kungliga Myntkabinettet mellan 2004– 2007 och misstankarna uppstod när det visade att han lämnat in ett specifikt mynt till en auktionsfirma. Åtalet kom sedan att röra sex fall av grovt häleri avseende mynt som mannen sålt på olika auktioner. Enligt åklagaren påstods mynten vara stulna från hans tidigare arbetsplats.
Mannen har konsekvent nekat till anklagelserna som riktats mot honom och, bland annat, anfört att ärvt vissa mynt av sin morfar samt att det inte varit bevisat att den aktuella typen av mynt funnits hos Kungliga Myntkabinettet då det varit sådan oordning att inga säkra slutsatser om vad som funnits i samlingarna har kunnat dras. Han har också invänt att samtliga åtalspunkter skulle vara preskriberade då han haft samtliga mynt i sin besittning före december 2008.
Brott preskriberade
Stockholms tingsrätt konstaterade i sin dom att det genom de inventerande personernas uppgifter och målets skriftliga bevisningen fick anses klarlagt att mynt av de slag som angett i åtalet saknades i de aktuella samlingarna. Gällande ett antal åtalspunkter stod det också klart att den åtalade mannen hade befattat sig med mynt av samma slag som de i åtalet angivna mynten. Gällande en annan åtalspunkt ansåg tingsrätten det dock inte klarlagt att så hade skett – varför denna åtalspunkten ogillades redan på den grunden.
När det gällde frågan om preskription konstaterade tingsrätten att åklagaren inte motbevisat mannens preskriptionsinvändning och ansåg inte heller att det förelåg särskilda skäl eller ”särpräglade omständigheter” som skulle medföra att det skulle göras ett undantag från huvudregeln om hur preskriptionstiden ska beräknas – och åtalet ogillades därför. Kabinettets skadeståndsyrkanden avslogs också helt.
Åklagaren har inte motbevisat preskription
För ett år sedan kom Svea hovrätt, i likhet med tingsrätten, fram till att preskriptionstiden ska räknas från den första handling som utgör ett fullbordat häleri samt att senare åtgärder med mynten inte inverkar på preskriptionstiden. Åtalet ogillades därför och tingsrättens dom fastställdes.
Det gäller även kabinettets skadeståndsyrkanden samt deras talan om bättre rätt till ett antal mynt.
– Det som har varit avgörande för utgången i brottmålsdelen är frågan om preskription, närmare bestämt från vilken tidpunkt preskriptionstiden för hälerier likt de här påstådda ska räknas. Hovrätten har bedömt denna fråga med utgångspunkt i två rättsfall från Högsta domstolen. Enligt hovrätten medför Högsta domstolens praxis att samtliga påstådda gärningar ska anses preskriberade, sa Hans Cappelen-Smith, hovrättsråd tillika vice ordförande på avdelning i ett pressmeddelande.
HD ändrar
Men nu river HD upp underinstansernas avgöranden.
Högsta domstolen menar att preskriptionstiden för en ägares anspråk på skadestånd mot den som sålt lösöre som påstås ha stulits från ägaren ska räknas från dagen för försäljningen, och att det saknar betydelse under hur lång tid dessförinnan den som sålt stöldgodset kan ha haft det i sin besittning.
Statens historiska museer överklagade hovrättens dom såvitt avser skadeståndet.
Högsta domstolen kommer fram till att skadeståndsanspråket inte är preskriberat och lämnar tillbaka målet till hovrätten för fortsatt handläggning i aktuella delar.
