En allmän avtalsrättslig princip, som inte är kodifierad i lagtext, är att avtal som inte är träffade på viss tid kan sägas upp med skäligt varsel. Uppsägningstiden kan även vara underförstådd beroende på avtalets natur och syfte eller på hur parterna betett sig mot varandra.
– När parterna vare sig uttryckligen eller underförstått reglerat avtals- eller uppsägningstidens längd, måste man ta ställning till vad som ligger i begreppet ”skälig” uppsägningstid, skriver Christina Ramberg.
Högsta domstolen har nyligen avgjort ett mål (2009-11-03, T 3-08) angående ett återförsäljaravtal som pågått i sju år. Domstolen har gett vägledning om vilka faktorer som är relevanta för bedömningen av vad som är skälig uppsägningstid.
Det är mot bakgrund av Högsta domstolens nya avgörande framöver en utgångspunkt att uppsägningstiden är tre månader för långvariga avtal som medför avvecklingskostnader för den uppsagda parten, enligt Christina Ramberg.
– Detta får till effekt att det ligger i båda parters intresse att i avtal reglera uppsägningstidens längd. Tidigare har man sannolikt utgått ifrån att skälig uppsägningstid är kortare och att det endast legat i den utförande partens intresse att genom avtal tillförsäkra sig en lång uppsägningstid, skriver Ramberg.
red@dagensjuridik.se
