Svea hovrätt dömde mannen till tio månaders fängelse för grov oredlighet mot borgenärer. Mannen har invänt att egendomen investerats i ett projekt i Lettland och att medlen skulle återföras när projektet färdigställts. Hovrätten bedömde att medlen investerats i ett ytterst riskfyllt projekt och att det varit uppenbart att utsikterna för fordringsägarna att få betalt minskats drastiskt som en följd av investeringarna.
Mannen anför i sin resningsansökan att det inte kan anses vara fråga om något avhändande eftersom hovrätten funnit att medlen använts för fastighetsbolagen egen räkning. Domstolens rättstillämpning är enligt mannen därmed lagstridig.
Högsta domstolen bedömer att hovrättens domskäl ska förstås så att själva risktagandet inneburit ett avhändande. Domstolen finner dock inte att det varit fråga om avhändande i den mening som avses i straffbestämmelsen om oredlighet mot borgenärer.
Enligt HD finns det mot bakgrund av förbudet mot analogisk tillämpning av straffrättsliga bestämmelser och domstolens avgörande NJA II 1942 s 497 inte stöd för att ”betrakta riskfyllda affärstransaktioner som omfattade av den aktuella straffbestämmelsen just på den grunden att de är riskfyllda ens vid höggradigt risktagande”.
HD finner att rättstillämpningen i Svea hovrätt uppenbart strider mot lag, och bifaller därmed mannens resningsansökan. Tre justitieråd och en referent är skiljaktiga.
