Kvinnan dömdes i tingsrätten våren 2008 för ofredande till dagsböter samt ålades skadeståndsskyldighet. Brottsligheten bestod i att kvinnan tillsammans och i samförstånd med en annan person hade ofredat målsäganden genom ständiga, kränkande uttalanden, grimasera, skrika åt henne, ringa henne och anhöriga, med mera. Kvinnan har även vid ett tillfälle slagit på målsägandens bil.
Hovrätten lämnade kvinnans resningsansökan utan bifall.
Högsta domstolen konstaterar nu att en av gärningarna – slaget mot målsägandens bil – inte ägt rum inom den tidsrymd som åklagaren angivit i gärningsbeskrivningen, utan cirka ett halvår tidigare. Åklagaren har även beslutat att lägga ned förundersökningen med anledning av gärningen, då det inte gick att bevisa att kvinnan gjort sig skyldig till brott.
Högsta domstolen konstaterar att slaget mot bilen utgör en i tid och rum avgränsad händelse och att den i övrigt skiljer sig från övriga gärningar i åtalet och att den därför ska bedömas som ett särskilt brott. Då detta brott skett i mars 2006 och då gärningsbeskrivningen i det aktuella målet avsett hösten 2006 har gärningen inte omfattats av åtalet och det har således varit felaktigt att döma kvinnan för ofredande avseende slaget på bilen.
HD beviljar mot denna bakgrund resning avseende den isolerade gärningen med slaget mot bilen. De övriga gärningarna i domen mot kvinnan innebär att hon gjort sig skyldig till ofredande även utan att slaget mot bilen tas i beaktande. Det saknas mot denna bakgrund skäl att ändra påföljden.
Två justitieråd är dock skiljaktiga och anser inte att kvinnan visat att den ändrade datumangivelsen för det åtalade slaget mot bilen hade medfört att hon frikänts, då det varit fråga om samma gärning. Resning skulle mot denna bakgrund inte ha meddelats.
