En man dömdes i december 2006 för narkotikabrott till fyra års fängelse. Domen vann laga kraft den 11 januari 2007. Den 9 januari 2007 väcktes ett nytt åtal mot mannen, nu för grovt narkotikabrott.
I det första målet hade åklagaren påstått att mannen mellan den 20-24 oktober 2006 i en lägenhet hade förvarat amfetamin för eget bruk och i överlåtelsesyfte. I det andra åtalet gjordes gällande att mannen från slutet av september till den 24 oktober 2006, i samma lägenhet, olovligen mottagit och förvarat ecstacytabletter samt packat och transporterat amfetamin.
Riksåklagaren har till stöd för sin uppfattning att åtalen inte avser samma gärning, särskilt framhållit att två olika narkotiska preparat utgör olika brottsobjekt och att det nya åtalet även avsåg en befattning i skedet efter förvaringen i lägenheten, förpackning och transport. Riksåklagaren har även hävdat att det rör sig om olika brottsobjekt då det handlar om olika delmängder amfetamin, även om hela mängden narkotika mottagits vid samma tillfälle.
Högsta domstolen anser att det nya åtalet inte kan tas upp till prövning. Vid bedömningen har utgångspunkten varit att all narkotika tagits emot vid samma tillfälle och att all narkotika under en tid efter mottagandet förvarats i lägenheten. Att den tilltalade efter förpackning skulle ha transporterat en del av narkotikan till ett gömställe innebär inte att han därigenom skulle ha tagit en sådan befattning med narkotikan att den i förhållande till hans direkta föregående befattning utgjort annan gärning. Att åtalen omfattar olika slag eller mängd av narkotika kan inte heller leda till att det är fråga om olika gärningar då narkotikan tagits emot vid ett och samma tillfälle.
