Den långdragna tvisten om en upphittad meteorit är nu slutligt avgjord.
Enligt Högsta domstolen är det ”finders keepers” som gäller – eftersom en meteorit som utgångspunkt är lös egendom.
Det var under ett meteoritfall i november 2020 som en meteorit landade på en fastighet utanför Enköping. Två geologer hittade meteoriten och lämnade därefter in den till Naturhistoriska riksmuseet för förvaring. Men ägaren till den fastighet meteoriten hamnat på väckte talan mot geologerna om bättre rätt till meteoriten.
Lagstiftning saknas
Högsta domstolen konstaterar att det inte finns någon lagstiftning som tar sikte på äganderätten till meteoriter och inte heller någon särskild reglering som avser rättigheter eller skyldigheter för den som hittar en meteorit. Äganderätten får i stället bedömas med utgångspunkt från reglerna om vad som är fast egendom.
En meteorit skiljer sig från stenar och annat sådant material som utgör beståndsdelar av fast egendom. Den är unik med hänsyn till sina egenskaper och genom att den kommer från rymden. Utgångspunkten bör enligt Högsta domstolen därför vara att en meteorit inte utgör en beståndsdel av den fasta egendom som den hamnat på. Detta utesluter inte att en meteorit kan bli en integrerad del av jorden och på det sättet bli en del av den fasta egendomen.
Förvärvat äganderätten
Den meteorit som föll ned på fastigheten utanför Enköping tillhörde därmed inte fastighetsägaren. De geologer som hittade meteoriten hade rätt att ta den med sig. Med hänsyn till vad som kommit fram i målet ansågs de ha förvärvat äganderätten till den.
