Filmmaterial från kravallerna i Rosengård förra året ska inte lämnas ut till åklagaren.
Det slår Högsta domstolen fast och konstaterar att brottsmisstankarna inte har preciserats på ett sådant sätt att det varit möjligt att bedöma i vilken omfattning ett utlämnande kunnat motiveras.
Två justitieråd är skiljaktiga och anser att riksåklagarens överklagande ska bifallas.
I början av december föra året väcktes åtal för grovt sabotage mot blåljusverksamhet, grov mordbrand och försök till grov skadegörelse i samband med kravallerna i Rosengård i Malmö tidigare samma år.
Inför detta hade åklagaren i målet begärt att Malmö tingsrätt skulle förelägga åtta mediebolag att lämna ut kopior av allt det film- och fotomaterial som de hade från upploppet. Enligt åklagaren skulle filmmaterialet användas som bevisning mot de personer som var skäligen misstänkta eller åtalade i ärendet. Dessutom, framhöll åklagare, skulle filmerna kunna leda till identifiering av ännu icke misstänkta personer.
Tingsrätten avslog begäran
Mediebolagen ville inte lämna ut materialet och anförde att det i sig utgör meddelanden för publicering som omfattas av meddelandefriheten och källskyddet. Både med avseende på innehållet och den tillhörande metadatan. Mediebolagen framhöll också att edition endast får användas i syfte att inhämta bevis – inte efterforska vilka personer som kan ha begått brott.
Tingsrätten konstaterade att varken meddelarskyddet eller tystnadsplikten hindrar ett utlämnande. Domstolen gjorde dock, i likhet med mediabolagen, bedömningen att syftet med editionsbegäran främst synes vara att få fram bevisning mot ytterligare personer som begått brott. Intresset mot att lämna ut de begära filmerna ansågs därför väga tyngst.
Även hovrätten avslog begäran
Även Hovrätten över Skåne och Blekinge avslog åklagarens begäran.
Hovrätten konstaterade att meddelarfrihetens tillämpningsområde är relativt brett och att ”en följd av åklagarens egen argumentation” är att det kan finnas personer som omfattas av meddelarskyddet i det efterfrågade materialet. Tystnadsplikten får dock ge vika bland annat om det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om identiteten lämnas i en film.
I det aktuella fallet ställs intresset av att utreda allvarlig brottslighet mot möjligheterna att inhämta informationen på annat sätt samt det tunga intresset av att journalistiken framstår som oberoende och att allmänheten vågar vara uppgiftslämnare. Till detta kommer att ett föreläggande enligt åklagarens begäran riskerar att avslöja personer som ännu inte är skäligen misstänkta.
Vid en sammanvägd bedömning kom hovrätten fram till att intresset mot att lämna ut filmerna var starkare än skälen för att lämna ut dem. Överklagandet skulle därför avslås.
HD: Materialet ska inte lämnas ut
Nu har Högsta domstolen prövat frågan – och avslår riksåklagarens överklagande.
HD konstaterar att källskyddet inte utgör något hinder mot bifall till åklagarens begäran, men framhåller att brottsmisstankarna inte har preciserats på ett sådant sätt att det varit möjligt att bedöma i vilken omfattning ett utlämnande kunnat motiveras.
Åklagarens överklagande avslås därför och mediebolagen får ersättning för sina rättegångskostnader i Högsta domstolen.
Justitieråden Johan Danelius och Margareta Brattström är skiljaktiga och anser att riksåklagarens överklagande ska bifallas. Deras bedömning är att åklagarens intresse av att få tillgång till materialet, vid en samlad bedömning, väger tyngre än mediebolagens intresse av att inte lämna ut det.
