Förslaget om rättshjälp för resningssökande har välkomnats som ett tecken på att företrädarna för det svenska rättsväsendet har tagit till sig kritiken i JK:s rapport Felaktigt dömda.
Många inbillar sig nu att det ska bli lättare för den som är oskyldigt eller felaktigt dömd att få resning, men så är absolut icke fallet. Svårigheten med att få resning i Sverige i dag beror inte bara på den felaktigt dömdes saknande av juridiskt biträde utan snarare på en benhård tilltro till orubblighetsprincipen hos de flesta justitieråden i Högsta Domstolen.
De menar att parterna i ett rättsfall skall kunna gå vidare med sina liv utan att frukta att saken skall återupptas. Det är i och för sig en bra princip men jag undrar om den inte tillhör en tid då vi alla trodde att våra domstolar var ofelbara?
I dag vet vi att allvarliga fel begås av rättsväsendet och att vissa domar luktar illa. Det är onekligen dags för en attitydförändring hos Högsta domstolens ledamöter. Det är dags för dem att ta lärdom av det dussintal felaktiga domar som belysts i JK:s rapporter. Det är dags för justitieråden att inse att orubblighetsprincipen är naggad i kanterna och att tiden är mogen för att åsidosätta den till förmån för den enskildes rättssäkerhet.
Varje jurist som arbetat med en resningsansökan vet vad jag menar när jag säger att orubblighetsprincipen alltid står i vägen för undanröjande av felaktiga domar. Riksåklagaren har, i sina yttranden till Högsta Domstolen rörande resningsfall, gjort något så komiskt som att skapa ”en mall” för detta. Samma text används vid varje yttrande.
Varje jurist som någonsin arbetat med en resningsansökan vet också att Riksåklagaren liksom flera justitieråd mycket väl förstår när en dom är felaktig, men att de ändå låter sig styras av orubblighetsprincipen. Endast i fall då den felaktigt dömde lyckas sätta press på domstolen släpper man taget om orubblighetsprincipen.
Jag har granskat en del av de beslut HD fattat på senare år. I fall då resning beviljats först efter tre eller fyra ansökningar har domstolen lagt exakt samma grunder till grund för beslutet som åberopades redan i den första resningsansökan.
Under turernas gång har justitierådens inställning till orubblighetsprincipen förändrats till den dömdes fördel, antingen för att den dömde inte gett sig eller för att domstolen upplevt tryck efter att fallet uppmärksammats massmedialt. Ett exempel på detta är fallet ”Ulf”, där en man som dömts till åtta års fängelse för övergrepp mot sin dotter -efter inslag i TV – beviljades resning och friades. Det justitieråd som påstår att han eller hon inte blir påverkad av massmedia ljuger.
Det har förekommit att domare i Högsta Domstolen velat göra avsteg från orubblighetsprincipen och bevilja resning. Dessa har dock alltid varit i minoritet.
Om justitieråden fortsätter att betrakta orubblighetsprincipen som ”helig” kommer vi se fler ouppklarade justitiemord i Sverige. Så länge orubblighetsprincipen blir Högsta domstolens utgångspunkt i resningsärenden kommer vi, oavsett nya regler om rättshjälp, se att de få resningar som beviljas kommer att beviljas först efter massmedialt tryck.
Det spelar ingen roll om resningssökande får rättshjälp. Orubblighetsprincipen avgör ändå. Så länge justitieråden i Högsta domstolen inte byter utgångspunkt inför resningsärenden kommer fru Justitias redan smutsiga garderob få ännu fler skelett.
William (Billy) Butt
