Högsta domstolen lindrar påföljden för en kvinna som i hovrätten dömts till fängelse för näringspenningtvätt.
HD konstaterar att ett fängelsestraff skulle drabba hennes son ”oproportionerligt och orimligt hårt” och dömer henne därför till villkorlig dom och dagsböter.
En kvinna dömdes för näringspenningtvätt sedan hon utfört betalningar och transaktioner koppade till en dåvarande partners skrotverksamhet. Dessa bestod i att hon mottagit pengar, drygt tre miljoner kronor, på sina konton från partnerns skrotkonto.
Hennes man var sedan tidigare belagd med näringsförbud och han var i målet tilltalad för grovt bokföringsbrott och överträdelse av näringsförbud.
Tingsrätten konstaterade att det förelåg en presumtion för fängelse mot bakgrund av gärningarnas höga straffvärde. Samtidigt framhöll domstolen att hon bodde på skyddat boende, vilket innebar att ett fängelsestraff kunde ställa till det för henne. Hon dömdes därför till villkorlig dom och samhällstjänst.
Dömdes till fängelse i hovrätten
Domen överklagades till hovrätten – som gjorde samma bedömning som underinstansen i fråga om ansvar. När det gällde påföljden hänvisade hovrätten till en HD-dom från 2022 i vilken HD uttalade att näringspenningtvätt ska anses som en lika allvarlig gärning som penningtvättsbrott och att de hållpunkter för bestämning av straffvärde som gäller vid penningtvättsbrott liksom vid förmögenhetsbrott i allmänhet då ska vara vägledande.
Hovrätten underströk att kvinnan haft en framträdande och aktiv roll i verksamheten och dömde henne till 18 månaders fängelse.
Kvinnan överklagade till Högsta domstolen och yrkade att domstolen skulle fastställa den av tingsrätten valda påföljden. I sitt överklagande pekade hon på att hennes son skulle förlora sin trygga punkt om hon döms till fängelse. Hon hänvisade i överklagandet till Barnkonventionen, som hon menar bör tillåtas få genomslag vid prövningen.
HD: Oproportionerligt med fängelse
Nu har HD prövat frågan om påföljd – och slår fast att barnets bästa ska tillmätas betydelse för påföljden. I domen gör Högsta domstolen bedömningen att straffvärdet för de gärningar kvinnan dömts för motsvarar ett års fängelse.
HD konstaterar därefter att kvinnan har ensam vårdnad av sin son, att hon bor på skyddat boende, samt att både hon och sonen genomgår behandling för besvär till följd av trauman. Sonen uppvisar dessutom symptom som uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom.
Hans mamma är hans primära aknytnings- och omvårdnadsperson. Skulle hon hamna i fängelse riskerar han, enligt HD att utsättas för ytterligare ett trauma vilket i sin tur riskerar återuppväcka tidigare sådana. Dessutom skulle hans traumabehandling inte kunna fortsätta om mamman döms till fängelse eftersom den förutsätter hennes medverkan.
HD:s sammantagna bedömning är därför att sonen skulle drabbas ”oproportionerligt och orimligt hårt” om mamman döms till fängelse. Att döma henne till fängelse skulle således vara ”klart oförenligt med barnets bästa”. Hon döms därför till villkorlig dom och dagsböter.
