En advokat begärde såsom konkursförvaltare ersättning för utlägg för bland annat kreditupplysningar. Tillsynsmyndigheten i konkurser ansåg inte att utläggen för kreditupplysningarna utgjorde någon konkurskostnad som staten skulle svara för.
Svea hovrätt fann att ersättning skulle utgå för kreditupplysning avseende konkursbolaget, dock inte kreditupplysning rörande bolagets ställföreträdare. Kronofogdemyndigheten överklagade och menade att kreditupplysningen avseende konkursbolaget inte heller skulle ersättas.
Högsta domstolen konstaterar att avgörande för frågan huruvida en omkostnad utgör en konkurskostnad i konkurslagens mening är om kostnaden är hänförlig till någon obligatorisk åtgärd, som till exempel upprättande av bouppteckning eller förvaltarberättelse. Kostnaden ska dessutom ha varit skäligen påkallad för att vara ersättningsgill.
Konkursförvaltaren hade i förevarande fall begärt kostnadsersättning för en kreditupplysning i syfte att underlätta utredningen om obeståndstidpunkten.
Högsta domstolen finner att en kreditupplysning kan ge ledning för bedömningen av vad som orsakat en obeståndssituation och att en förvaltare är skyldig att utföra sådana bedömningar. Åtgärden ska därför i allmänhet anses skäligen påkallad och ge rätt till ersättning.
Högsta domstolen accepterar kreditupplysningens syfte och anser att åtgärden var skäligen påkallad. Konkursförvaltaren har därför rätt till ersättning och Högsta domstolen fastställer därmed hovrättens beslut.
Se även Högsta domstolens mål nr Ö 314-09 där en konkursförvaltare befinns vara berättigad till ersättning för kostnader för kontoutdrag och bankallegat. Då gäldenärsbolaget saknat bokföring för sitt sista räkenskapsår har dessa kostnader enligt HD varit skäligen påkallad.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
