En 18-årings innehav av två helautomatiska kulsprutepistoler som förvarades med tillhörande ammunition i hans bostad ska inte rubriceras som ett synnerligen grovt vapenbrott.
Det konstaterar Högsta domstolen och fastställer hovrättens dom på 2 år och 6 månaders fängelse.
Riksåklagaren hade överklagat hovrättens dom och yrkat att mannen istället skulle dömas för synnerligen grovt vapenbrott.
Den unga mannen åtalades för synnerligen grovt vapenbrott, men dömdes för grovt vapenbrott i både tings- och hovrätten. Detta sedan Polisen, vid en husrannsakan i hans bostad, hittat två helautomatiska kulsprutepistoler, varav en med tillhörande ljuddämpare, samt även ammunition.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
87 patroner hittades
I loppet till den ena kulsprutepistolen fanns en passande patron med mannens DNA på. I det andra vapnet fanns ett insatt magasin med nio passande patroner och Polisen hittade även ytterligare två lösa magasin i gömstället. I det ena av magasinet fanns tolv passande patroner och i det andra magasinet, fanns 15 passande patroner. I en vakuumpåse fanns ytterligare sammanlagt 87 patroner av olika kalibrar, varav vissa patroner passade till de påträffade kulsprutepistolerna.
När det gällde rubriceringen av vapenbrottet ansåg tingsrätten att synnerligen grova vapenbrott bör förbehållas de allvarligaste vapenbrotten och konstaterade att de aktuella pistolerna inte innehafts på allmän plats. Hovrätten konstaterade senare att det inte framkommit att de aktuella vapnen inte i försvårande riktning avvek från kulsprutepistoler i allmänhet i fråga om eldkraft storlek eller andra faktorer – varför mannen skulle dömas för grovt, och inte synnerligen grovt, vapenbrott.
”Av militär karaktär”
I våras överklagade Riksåklagaren hovrättsdomen till Högsta domstolen och yrkade att den unge mannen skulle dömas för synnerligen grovt vapenbrott. I överklagandet skrev RÅ att ett av vapnen var skarpladdat med såväl passande patron i loppet som ett insatt magasin med nio patroner. Vapnen var av ”militär karaktär med förmåga till helautomatisk eldgivning” och det fanns tillhörande ljuddämpare. Enligt RÅ rör det sig om en vapentyp ”som i princip saknar annat användningsområde än beskjutning mot människor och det får antas att vapnen skulle komma till användning vid brottslig verksamhet”.
Även om vapnen inte innehafts på allmän plats har de förvarats lättillgängligt i bostaden och förvarats öppet för åtkomst där flera andra personer bor. Bland annat mannens 15-åriga lillasyster. Dessutom har mannen poserat med vapen, som är mycket lika de beslagtagna, i sociala medier vilket enligt RÅ talar för att de hanterats utanför gömstället. Mannen är också ”mycket brottsaktiv” och personutredningen som lagts fram i det aktuella målet stöder, enligt RÅ, slutsatsen att han rör sig i kriminella kretsar.
Rå ville att han skulle dömas för synnerligen grovt brott
Riksåklagaren ansåg att utredningen i målet ger stöd för att vapnen innehafts i sådan miljö att de ”typiskt sett kan befaras komma till brottslig användning”. En av pistolerna har också använts vid en skjutning mot en pizzeria. Den brottsliga gärning mannen dömts för ska därför anses ha varit av särskilt farlig art och han borde dömas för synnerligen grovt vapenbrott, ansåg RÅ.
HD kom också att lämna prövningstillstånd i målet.
Inte fråga om synnerligen grovt vapenbrott
Nu står det klart att Högsta domstolen fastställer hovrättens dom. HD konstaterar visserligen att flera omständigheter, däribland att vapnen lätt kunde åstadkomma mycket farliga skador och förvarades tillsammans med passade ammunition, talar för att mannens befattning med dessa var av särskilt farligt slag. Dessutom hade mannen vid denna tid kopplingar till kriminella och ”tydliga kriminella attityder”.
Samtidigt var hans befattning med vapnen ”begränsad till förvaring i den egna bostaden; det var alltså inte fråga om hantering av vapnen på allmän plats eller annan plats där människor brukar samlas”, skriver Högsta domstolen. Även om ett av vapnen använts några veckor tidigare har det inte ens i målet påståtts att den nu åtalade mannen haft någon del i denna användning – och vapnen förvarades dessutom på ett sätt att de var dolda för omgivningen. Således får det, enligt HD, antas att vapnen var åtkomliga enbart för mannens själv.
Sammantaget anser HD att brottet är ”mycket allvarligt” – men inte präglas av ”sådan osedvanlig grad av farlighet att det ska rubriceras som synnerligen grovt vapenbrott”. Istället ska mannen döms för grovt vapenbrott. HD fastställer därför hovrättens dom på 2 år och 6 månaders fängelse.
